Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde boken - 6. Tre män med hjärtan av olika slag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till och med i detta ögonblick såg hon, hur han på hennes
gestalt kastade en blick, brinnande av svartsjuka och orena
begär. Så sade han med hög röst till henne:
— Unga flicka, har ni bett Gud om förlåtelse för era
synder och brott?
Så lutade han sig fram mot henne och viskade i hennes
öra (åskådarna trodde att han emottog hennes sista bikt):
— Vill du ha mig? Jag kan ännu rädda dig.
Hon såg på honom med fast blick och svarade:
— Vik hädan, avgrundsande, annars anger jag dig.
Han smålog; det var ett hemskt småleende.
— Man kommer inte att tro dig, du kommer endast att
lägga en skandal till ett brott. Svara mig fort! Vill du ha
mig?
— Vad har du gjort med min Febus? svarade hon.
— Han är död! sade prästen.
I samma ögonblick höjde den eländiga ärkedjäknen av en
händelse sitt huvud och såg på andra sidan torget, på
balkongen till Logis Gondelaurier kaptenen själv stående tätt
intill Fleur-de-Lys. Han vacklade, strök sig med handen
över ögonen, kastade ännu en blick dit, mumlade en
förbannelse, och hans ansikte förvreds hemskt.
— Nåväl, så dö då! sade han mellan tänderna. Ingen
skall äga dig.
Så höjde han handen över zigenerskans huvud och
utropade med gravlik stämma:
— I nunc, anima anceps, et sit tibi Deus misericors/’
Detta var den fruktansvärda formel, med vilken man
brukade avsluta denna dystra ceremoni. Det var den
överenskomna signalen mellan prästen och bödeln.
Mängden föll på knä.
— Kyrie Eleison, mässade de präster, som stannat kvar
under portalens valv.
— Kyrie Eleison, upprepade folkmassan med detta sorl,
som drar fram över ett hav av huvuden likt plaskandet av ett
upprört havs vågor.
1 Gå nu, äventyrliga själ, och må den barmhärtige Gud vara med
dig!
320
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
