Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde boken - 2. Puckelryggig, enögd och halt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
cirka sex kvadratfot, med en liten fönsterglugg och en dörr
i den sakta sluttande väggen. En massa takrännor med
pi-par i form av djurhuvuden tycktes sträcka fram halsarna för
att betrakta henne genom fönstergluggen. Over kanten av
taket urskilde hon tusentals skorstenar, som djupt under
henne utspydde röken från alla de mångfaldiga brasorna i
Paris, en sorglig syn för den stackars zigenerskan,
hittebarnet, den dödsdömda, den olyckliga varelsen utan
fädernesland, utan familj, utan hem.
I det ögonblick, då tanken på hennes övergivna
belägenhet tryckte henne ännu mer än någonsin, kände hon ett
ludet och skäggigt huvud smyga sig mellan hennes händer och
lägga sig på hennes knä. Hon ryckte till (ty allting skrämde
henne numera) och såg ned i sitt knä. Det var den stackars
lilla geten, den smidiga Djali, som hade flytt efter henne i
samma ögonblick, som Quasimodo hade skingrat
Charmo-lues styrka, och som hade slösat sina smekningar i närmare
en timme vid hennes fötter, utan att bli belönad ens med en
enda blick. Matmodern överhöljde henne med kyssar.
— O, Djali, sade hon, hur har jag kunnat glömma dig!
Jaså, du tänker alltjämt på mig? O, du är inte otacksam!
Och liksom om någon osynlig hand i samma ögonblick
lyft av det tryck, som återhållit hennes tårar så länge,
började hon nu gråta, och allt eftersom tårarna flödade var det
som om det skarpaste och bittraste i hennes förtvivlan flöt
bort med dem.
När kvällen kom, fann hon natten så vacker, månskenet
så härligt, att hon företog en promenad på det höga galleri,
som omger tornet, och denna lilla promenad beredde henne
en viss lättnad, så lugn syntes henne jorden, sedd från
denna höjd.
338
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
