Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde boken - 2. Bli vagabond!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Min bror, ni ser framför er en skuldbelastad syndare,
en brottsling, en missdådare, en utsvävande sälle, ett
vidunder! Min käre broder, Jehan har trampat edra goda råd
under fötterna. Nåväl, jag är straffad för det; den allsmäktige
Guden är mycket rättvis. Så länge jag hade pengar, vältrade
jag mig i dårskaper och synder! Nu har jag inte en enda vit
slant kvar, jag har sålt allt jag äger, till och med min skjorta
och min handduk. Nu är det slut på det glada livet, det
vackra ljuset är utbrunnet, och det återstår mig intet annat än en
osande talgdank, som stinker under mina näsborrar.
Flickorna gör narr av mig, jag dricker vatten. Jag ansättes av
bondånger och björnar.
— Något mer? sade ärkedjäknen.
— Ack, min käre broder, jag skulle så gärna vilja
omvända mig till ett bättre liv. Jag kommer till er, uppfylld av
ånger. Jag är botfärdig. Jag biktar mig. Jag slår mig för bröstet
med mina knutna händer. Ni har haft rätt i att vilja, att jag
en dag skulle taga min examen och bli underlärare i Collège
de Torchi. För närvarande känner jag en oemotståndlig
kallelse för detta. Men jag har inte längre bläck, jag måste köpa
det; jag har inte något papper kvar, jag har inte några
böcker kvar, jag måste köpa mig allt detta. Till följd därav är jag
i största behov av litet pengar. Och jag kommer till er, min
broder, med hjärtat uppfyllt av ånger.
— Är detta allt?
— Ja, sade studenten. Litet pengar.
— Jag har inga.
Studenten svarade genast med allvarlig och beslutsam
min:
— Nåväl, min bror, det gör mig ont att nödgas säga er,
att man från ett annat håll gör mig mycket vackra
erbjudanden och förslag. Ni vill således inte ge mig några pengar?
Inte? I så fall blir jag vagabond.
Då han uttalade detta vidunderliga ord, anlade han en
sannskyldig Ajaxmin, som om han väntat att blixten skulle
slå ned på hans huvud.
Ärkedjäknen sade kallt:
— Bli vagabond!
369
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
