Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde boken - 2. Bli vagabond! - 3. Leve glädjen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jehan bugade sig djupt och gick visslande nedför
klostertrappan.
I det ögonblick, då han nere på klostergården gick under
fönstret till sin brors cell, hörde han ett fönster öppnas,
tittade upp och såg ärkedjäknens stränga ansikte i fönstret.
— Drag åt helvete! sade dom Claude. Se här de sista
pengar som du någonsin får av mig.
Samtidigt kastade prästen till Jehan en börs, som
framkallade en stor bula i pannan på studenten och med vilken
Jehan avlägsnade sig, samtidigt förargad och belåten, likt
en hund, mot vilken man häftigt slängt fram ett köttigt ben.
TREDJE KAPITLET
Leve glädjen!
Läsaren har måhända inte glömt, att en del av
Mirakelgården inneslöts av stadens gamla ringmur, vars torn vid denna
tid började falla i ruiner. Ett av dessa torn hade av
friborgarna förvandlats till förlustelseplats. I den stora salen i
källaren var en krog, och i de övre våningarna fanns allt det
andra. Detta torn var den livligaste och samtidigt den
avskyvärdaste platsen i hela friborgarsamhället. Det var ett slags
monstruös bikupa, i vilken det surrade natt och dag.
Nattetid, då större delen av tiggarskrået sov, då det inte lyste i ett
enda fönster i den fallfärdiga huslängan, då man inte längre
hörde ett ljud från dessa otaliga ruckel, igenkände man
alltid det lustiga tornet på det larm, som utströmmade från
det, på det röda sken, som lyste igenom gluggar och fönster
och springor i väggarna, så att säga, genom alla dess porer.
Källarrummet var således krogen. Man kom ned dit
genom en låg dörr och nedför en trappa, lika stel som en
klassisk alexandrin. Över dörren satt såsom ett slags skylt ett
underbart kludderi, föreställande nya solstycken och
nyslak-tade hönor.
En kväll, i samma ögonblick som ljussläckningssignalen
ringde från alla klocktorn i Paris, skulle nattvakterna, om de
haft tillåtelse att beträda den fruktansvärda Mirakelgården,
370
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
