Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde boken - 5. Den avskildhet, i vilken konung Ludvig av Frankrike läser sina böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är Gudi misshaglig. Att vi, som är adelsmän, åtnöjer oss
med en röck av tyg, som kostar sexton sols per aln. Att
herrar underofficerare vid armén mycket väl också kan sänka
sig till ett sådant pris. Vår vilja och befallning. Till vår vän
monsieur de Rouault. Gott!
Han dikterade detta brev högt och med fast röst, i korta,
avhuggna meningar. Just då han var färdig med det,
öppnades dörren för en person, som kom inrusande i rummet och
utropade:
— Sire, sire, pöbeln i Paris befinner sig i fullt uppror.
Ludvig XI:s bistra anletsdrag förvreds för ett ögonblick,
men detta tecken till sinnesrörelse försvann som en blixt.
Han lade band på sig och sade lugnt och strängt:
— Vän Jacques, ni kommer inrusande bra häftigt.
— Sire, sire! Det är uppror! upprepade vännen Jacques,
som var alldeles andfådd.
Kungen, som hade rest sig upp, grep honom hårdhänt i
armen och sade i hans öra, så att ingen annan kunde höra
det, i en ton av undertryckt vrede och med en förstulen
sidoblick på flamländarna:
— Tig, eller tala med sänkt röst!
Nykomlingen förstod och började nu i förfärad ton
omtala något, som kungen åhörde helt lugnt, under det att
Wil-lem Rym fäste Coppenoles uppmärksamhet på
nykomlingens utseende och klädsel, hans pälsbrämade huvudbonad
och hans svarta sammetskåpa, som utvisade att han var
president i räknekammaren.
Denna person hade inte väl avlagt sin redogörelse för
kungen, förrän Ludvig XI skrattande utbrast:
— Nej, för tusan, tala högt, vän Coictier! Varför talar ni
med så sänkt röst? Vår Fru vet, att vi inte har något att dölja
för våra goda vänner flamländarna.
— Men sire —
— Tala högt! sade kungen.
Vän Coictier förblev stum av överraskning.
— Seså, återtog kungen. Tala ut, människa! Det
försiggår således ett upplopp i vår goda stad Paris?
— Ja, sire.
409
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
