Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde boken - 5. Den avskildhet, i vilken konung Ludvig av Frankrike läser sina böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Och som, säger ni, är riktat mot justitiepalatsfogden?
— Det ser så ut, sade vännen, som i sin bestörtning över
den plötsliga och oförklarliga förändring, som försiggått
med kungen, alltjämt stammade.
Ludvig XI fortsatte:
— Var stötte vakten ihop med folkmassan?
— Då denna tågade fram från Mirakelgården till
Pont-aux-Changeurs. Jag mötte den själv, då jag var på väg hit, i
åtlydnad av ers majestäts befallning. Jag hörde dem ropa:
"Ned med palatsfogden!"
— Men vad kan de ha för anledning att beklaga sig över
fogden?
— Ah, sade vännen Jacques, endast den att han är deras
länsherre.
— Verkligen?
— Ja, sire. De är lymlar från Mirakelgården. De har
länge beklagat sig över fogden, vars vasaller de är. De vill
inte tillerkänna honom vare sig domsrätt eller rättighet att
pålägga dem skatter.
— Ah, på det viset, sade kungen med ett småleende av
tillfredsställelse, som han förgäves sökte återhålla.
— I alla sina petitioner till parlamentet, fortsatte vännen
Jacques, påstår de, att de endast har två herrar — ers
majestät och deras Gud, som jag tror vara djävulen.
— Hähä! sade kungen.
Gnuggande händerna, skrattade han detta invärtes
skratt, som kastar sitt återsken över ansiktet, och var alldeles
ur stånd att dölja sin tillfredsställelse, ehuru han då och då
försökte behärska sig. Ingen av de närvarande kunde
begripa anledningen till hans munterhet, inte ens mäster Olivier.
Hans majestät förblev tyst ett ögonblick, med tankfull men
belåten uppsyn. Så frågade han plötsligt:
— Är de manstarka?
— Ja, sire, det är de säkert, svarade vännen Jacques.
— Hur många?
— Minst sextusen.
Kungen kunde inte låta bli att säga:
— Bra!
410
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
