Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte boken - 1. Den lilla skon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hon simmade kanske, svarade cellkvinnan, som
försvarade sig tum för tum.
— Brukar kvinnor simma? sade soldaten.
— Guds huvud, käring! Du ljuger! Du ljuger! utbrast
Tristan i vredesmod. Jag har god lust att låta trollpackan
vara i fred och taga dig i stället. En kvarts timmes pinligt
förhör kommer måhända att klämma sanningen ur din
strupe. Kom nu — du får följa med oss!
Hon klängde sig ivrigt fast vid denna befallning.
— Alldeles så, som ni behagar, nådig herre. Ja, ja! Det
pinliga förhöret, det vill jag gärna vara med om. Tag mig
med härifrån. Fort! Fort! Låt oss gå med ens! Under tiden
kan min dotter fly, tänkte hon för sig själv.
— Guds död! utbrast Tristan. En sådan aptit på att få
smaka sträckbänken! Den här galna käringen begriper jag
mig inte alls på.
En gammal gråhårig soldat trädde nu fram ur ledet och
sade till anföraren:
— Ja, nådig herre, hon är verkligen galen. Om hon låtit
zigenerskan gå, är det inte hennes fel, ty hon älskar inte
zi-generskor. Jag har tjänstgjort här i femton år, och varenda
natt under denna tid har jag hört henne överösa
zigenerskorna med förbannelser utan all ända. Och om den vi söker,
såsom jag tror, är den lilla danserskan med geten, så avskyr
hon henne mer än alla andra.
Gudule gjorde en ansträngning och sade:
— Henne mer än alla andra.
De övriga nattvakternas samstämmiga vittnesbörd
bekräftade detta för Tristan. Som han misströstade om att
kunna få något ur cellkvinnan, vände han henne ryggen,
och hon såg med obeskrivlig ängslan, hur han långsamt
närmade sig sin häst.
— Kom nu! brummade han. Framåt! Vi måste fortsätta
efterspaningarna. Jag skall inte sova, förrän den där
zigenerskan är hängd.
Han tvekade emellertid ännu en stund, innan han besteg
sin häst. Gudule svävade mellan hopp och fruktan, när hon
såg honom blicka ut över torget med uppsynen hos en jakt -
454
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
