Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Syster Karin och syster Sisla, av Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Risebergaboken
Hon var inte sjuklig och inte egentligen dum heller, bara förslöad
och försoffad, och nu finns det väl ingenting, som är retsammare än
att se en frisk och färdig människa sitta dagen lång med händerna i
skötet och göra platt ingenting. Varken den systern, som var biblio-
tekarius, eller den, som var portvaktare, eller den, som var köksmästa-
rinna, eller den, som var förrådsförvaltare, eller den, som var klädes-
sömmerska, eller den, som var örtagårdsmästare, eller den, som var
skattmästare, eller den, som hjälpte sjuka, eller den, som delade ut
klostrets allmosor, kunde finna någon ursäkt för den, som ingen syssla
ville sköta eller inte ville dela de andras möda och ansvar.
Det var en syster, som hette Cecilia, fastän hon i klostret aldrig
kallades annat än syster Sisla. Hon var kvick och glad och ivrig och
verksam, och hon var den, som drev mest fyr med syster Karin. En
gång hörde hon en syster säga, att syster Karin var så lat, att till och
med tankarna stodo stilla i huvudet på henne. ”Ja, visst är syster Karin
lat”, sade syster Sisla, ”men det finns i alla fall tre sysslor, som hon
aldrig blir trött på. Den första är att sova, den andra är att äta, och
den tredje är att göra ingenting.”
Detta samtal fördes i abbedissans närvaro, och hon sade då genast, att
det fanns ett fjärde, som syster Karin aldrig heller tröttnade på, och
det var att prisa och lova Gud.
Och detta var sant, ty det hände inte en enda gång, att inte syster
Karin passade på alla de dagliga bönerna och andaktsövningarna. För
övrigt hade man sedan lång tid tillbaka i klostret lagt märke till att
abbedissan var vänligare stämd mot syster Karin än någon annan. Syster
Karin var en storätare, och det var abbedissan, som såg till, att hon
fick mat tillräckligt. Ibland gav hon henne också små uppdrag, som
inte kostade någon möda att utföra. Hon lät henne stoppa och laga de
andra systrarnas kläder, hon lät henne sätta upp altarljusen och tända
dem, bara därför att det inte jämt skulle sägas, att hon ingenting gjorde.
Säkert ansåg hon, att syster Karin på intet sätt kunde rå för, att hon
var sådan hon var, eller att det inte stod i hennes egen makt att ändra
sitt uppförande. ”Det är Vår Herre, som har satt henne ibland oss för
att pröva vår barmhärtighet och vårt tålamod”, sade hon. ”Det är han,
som skall befria henne från hennes lättja, då han finner, att vi därav har
gjort oss förtjänta.”
Syster Sisla hade alltid litet svårt att förstå abbedissans förkärlek för
syster Karin. Hon, Sisla, stod högt i gunst, hon med, men det kunde
ju lätt förklaras. Hon var lärd, hon var klostrets bibliotekarie, hon
22.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
