Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Syster Karin och syster Sisla, av Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Risebergaboken
sitter överst under en liten tronhimmel av snidat trä, och runtomkring
väggarna sitta alla klostersystrarna. De bära kåpa och dok, men annars
är det intet främmande över dem, de ha goda svenska ansikten och
svenska namn. De äro oroliga och fruktande djupt inne i själen, men
de hålla sig lugna och oberörda, både gamla och unga. Abbedissan
känner sig bättre till mods, när hon har dem där omkring sig. De
älska sitt kloster, och de älska henne. De sitta där som älskeliga, fromma
döttrar omkring en from och älskelig moder.
Abbedissan säger med litet darrande röst, att hon har kallat dem
tillsammans för att läsa upp vad rikets ständer, som ha varit samlade
i Västerås, ha tillstatt konungen.
Hon läser, och de sitta och lyssna, värdiga och lugna, ja, ibland är
det en och annan, som ger till ett litet hånskratt. Jaså, kungen skall
ha rätt att lägga sig till med kyrkors och klosters överflödiga egendomar.
Men vad kommer det dem vid? Inte ha de, fattiga nunnor, någon egen-
dom. Inte kunna de lämna ifrån sig några gårdar eller kvarnar eller
fiskevatten eller köpstadshus. Alltihopa var ju skänkt till Gud. Var
kungen en sådan storman, att han vågade sig på att roffa till sig det,
som var skänkt till Gud?
Och klosterfolket skulle hädanefter vara fria att stanna i sina kloster
eller gå sin väg. Jaså, det sade han, denne Gustav Eriksson! Men de
visste inte något om, att det var hos honom, som de hade gett sig i tjänst,
så att det var honom det ålåg att ge dem orlov. De trodde, att de hade
gett sig i tjänst hos Gud.
Syster Sisla, som var den lärdaste ibland dem, hon reser sig och håller
ett tal om den helige Bernhard och vad han har gjort, om munkar och
nunnor av den helige Bernhards orden och om de storverk, som dessa
ha utfört, och om nunnorna här i Riseberga och vad de ha uträttat
för detta landet.
”Och stackars Sveriges folk”, säger hon, ”när det intet mer finns
några munkar och nunnor, som kan undervisa det i jordeskötsel och i
örtagårdskunskap och biskötsel och smaklig mattillredning och ljus-
stöpning och bakning! Var skall de unga adelsjungfrurna få lära sig
goda seder, och vem skall ta vård om fattigt folk, och vem skall här-
bärgera vägfarande, när det intet mer finns några kloster? Om den väl-
signelse, som fromma och gudhängivna kvinnors förböner kan skänka
ett land, vill jag intet tala”, fortfor syster Sisla, ”därför att den vet jag
att han intet efterfrågar, denne Gustav Eriksson. Jag talar endast om så-
dana klosterfolkets tjänster, som han borde ha förstånd att sätta pris på.”
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
