Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Syster Karin och syster Sisla, av Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SWisEer Kiarmön "och isydben. Svpska
Alla systrarna, både gamla och unga, bli glada och uppbyggda av att
lyssna till syster Sisla. Den ena efter den andra står upp och försäkrar,
att hon skall. härda ut här i klostret, vad som än må hända.
De stärka och uppliva varandra. De kunna inte tro, att landet kan
undvara klosterfolket. De känna sig vissa om att intet ont skall veder-
faras dem. Här skulle nog komma hjälp. Kungen skulle få pröva, att
mot dem hjälpte varken makt eller vapen.
Det finns inte en enda syster, som inte har höjt sin röst och bedyrat
och lovat, utom förstås syster Karin. Hon sitter kapprak på bänken, och
ansiktet är lugnt och vackert, och händerna ligga stilla i skötet, men
hon säger inte ett ord.
Då tycker själva abbedissan, att slöheten går för långt, så att hon
anser sig böra ge henne en påminnelse.
”Har du, syster Karin, ingenting att säga om dessa sorgeliga tidender?”
frågar hon.
Syster Karin vänder sig mot abbedissan, men utan all hast förstås,
| och innan hon blir färdig med svaret, så skjuter syster Sisla in ett ord.
”Syster Karin sitter kanske och tänker på att gå ut i världen och skaffa
sig ett gott gifte”, säger hon.
Men då far syster Karin för första gången i silt liv upp från bänken
i vredesmod och skriker så högt, att de andra systrarna hoppa till:
”Det vill jag lova, att intet skall jag bryta mitt klosterlöfte, förrän syster
Cecilia bryter sitt.”
Det blir alldeles tyst i kapitelsalen, ty syster Sisla är den allra mest
nitiska av alla systrarna, och att bara tänka eller förutsätta, att hon kunde
bryta sitt klosterlöfte, är värre än att säga det om abbedissan själv.
Det ser ut, som om syster Sisla skulle vilja flyga på syster Karin och
örfila upp henne.
Abbedissan måste visst ha fruktat någonting i den vägen, ty hon reser
sig hastigt till ett tecken att sammankomsten är slut. Alla nunnorna
stå upp och buga sig för henne, och hon sträcker ut händerna över dem
| och ber Gud välsigna dem och göra deras hjärtan ståndaktiga.
Den kvällen kunde abbedissan gå och lägga sig att sova med ett lugnt
sinne. Allting hade ju avlupit på bästa sätt. Och om syster Karin hade
gett syster Sisla betalt för gammal ost, så kunde inte abbedissan vara
så värst ledsen över den saken. För människor äro ju människor, var
man än gör av dem.
Om det bara hade blivit stilla efter den dagen, om jorden inte hade
begynt att skaka på nytt!
b 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
