Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Syster Karin och syster Sisla, av Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Risebergaboken
Det första, som hände, var, att noviser och unga nunnor började ge
sig av. Hon, som gjorde början, hon gav sig av nattetid och klättrade
över klostermuren, ty hon hade ännu någon skam i sig, men rätt som det
var, gåvo sig de unga systrarna i väg mittpå Guds klara dag i abbe-
dissans och syster Sislas och alla de andra systrarnas åsyn. Och inte
kunde man sätta efter dem eller tukta dem med ris eller stoppa ner dem
i klosterkällaren. Det skulle bara ha medfört klagomål inför kung Gustav,
och vem som skulle ha fått medhåll av honom, det behövde man inte
vara i tvivel om.
Men om det bara hade stannat vid detta!
Om det inte hade varit den förskräckliga stora skatten, som skulle
utredas till kronan, om inte arvtagare till dem, som i fordomtid hade
skänkt gårdar till klostret, hade kommit med krav på att återbörda sitt
arvegods, om det hade tagit något slut på processer och tvister och
forskande i gamla köpebrev, om inte kungen jämt hade skickat knektar
för att hämta kyrksilver och klockor och korkåpor, om inte landbönderna
hade fått för sig, att de inte längre behövde betala något arrende, om
det inte hade spritts så många hätska traktater, som talade om vilket
sugande ogräs de feta och lata munkarna och nunnorna voro för detta
fattiga landet, om det inte hade gått så många besynnerliga och onda
rykten om påvars och kardinalers och biskopars ogudaktiga leverne, om
inte det hade varit ännu mycket mera svårt och besvärligt, då hade
kanske abbedissan kunnat härda ut.
Men nu blev det henne omöjligt. Hon fick lov att ödmjuka sig för den
ogudaktige kungen och hans ogudakltige kansler. Hon måste allerunder-
dånigast be honom, att han skulle ta hand om klostrets alla egendomar
och om klostret självt. Hon måste lämna hela makten ifrån sig, bara förbe-
hålla sig att få bo kvar där med sina medsystrar, tills det var slut med
både dem och henne. Man fick bli undantagskäring på gamla dar och be-
kväma sig att ta emot det underhåll, som kungen behagade att lämna en.
Det är allt en besk bit att svälja för den, som en gång har suttit som
stormäktig fru och husbonde över hela Riseberga med kyrka och kloster-
hus, med förrådsrum och lador, med kök och boskapsstallar, med två-
hundratjugufyra landbönder och kvarnar och smedjor och fiskevatten
och andelar i silver- och koppargruvor.
På kvällen, då allt var avgjort, då dokumentet var färdigskrivet och
namnet var tecknat och det stora klostersignetet använt för sista gången,
gick abbedissan in i sin kammare och stängde dörren om sig och ville
inte tala med någon människa.
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
