Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Syster Karin och syster Sisla, av Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
| Syster Karin och syster Siasla
| Men i gången utanför abbedissans dörr var det två, som möttes, och
det var syster Karin och syster Sisla.
Syster Sisla var abbedissans förtrogna och högra hand, och ingen
i klostret förstod att lägga sina ord så väl som hon. Det var bara
naturligt, att hon skulle stå utanför abbedissans dörr i väntan att bli
insläppt. Hon ville trösta och lugna, det kunde ingen ta miste på.
Men syster Karin, vad hade syster Karin där att göra? Inte kunde
hon säga eller göra något, som förmådde trösta den avsatta drottningen
på andra sidan dörren, som låg på knä inför sin Gud och bad, att han
skulle lära henne tålamod.
Man får ju erkänna, att syster Karin hade varit som en annan män-
niska sedan den där kvällen i kapitelsalen. Då måtte hon ha blivit upp-
väckt ur den långa själasömnen. Hon hade börjat arbeta och göra nytta
för sig. Inte kunde hon på en gång bli rapp och duktig som de andra
systrarna, hon var ännu ganska tafatt och bortkommen. Det var bara
så mycket, att man såg, att hon bjöd till. Att hon skulle försöka göra
något för abbedissan, det hade ingen väntat.
Då nu de två möttes utanför dörren, så kunde det inte hjälpas, att
syster Sisla satte upp en min, som om hon undrade vad syster Karin
kunde ha där att göra. Visst hade hon bättrat sig, men här väntade
henne en uppgift, som översteg hennes krafter.
Syster Karin gick alldeles intill syster Sisla och lade sin hand på
hennes hand. ”Intet kan jag hjälpa fru moder, det vet jag full väl”,
sade hon. ”Jag kom bara hit för att få höra allt det goda och vackra,
som du kommer att säga till vår arma fru moder.”
Syster Sisla blev rörd. Bland allt annat, som hon ogillade hos syster
Karin, var också detta, att hon aldrig tycktes sätta minsta värde på
hennes, syster Sislas, lärdom och skarpsinne. Nu lade hon hastigt armen
om syster Karin. ”Kom! Vi skall gå in till henne tillsammans”, sade hon.
Abbedissan, hon låg i bön på bönpallen, och hon hörde deras röster
utanför dörren. Hon trodde, att syster Sisla hade kommit för att klaga
på syster Karin. ”Att hon inte kan låta mig vara i fred i denna min
tyngsta stund!” tänkte hon.
Hon gick fram till dörren och slog upp den för att säga dem, att de
skulle komma tillbaka en annan gång, ty nu ville hon ha ro. Och när
dörren går upp, så ser hon syster Sisla stå där med armen om syster Karin.
Innan de hade sagt ett ord, försvann den värsta smärtan ur abbe-
dissans ansikte. Hon höjde händerna och slog ett korstecken över deras
huvuden.
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
