Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klosterruinen och dess problem, av Bertil Waldén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Risebergaboken
senaste hundra åren, som Riseberga blivit något utöver den romantiskt-
pittoreska aspekten av en mossig mur i en fager naturmiljö.
År 1830 påbörjades de första utgrävningsarbetena, när detta skrives,
1930, äro spadar och hackor ånyo i gång, och det torde dröja innan värvet
kan betraktas som slutfört. Vad som successivt bragts i dagen vid de
sporadiskt bedrivna röjnings-, grävnings- och konserveringsarbetena under
dessa hundra år, har varit ägnat att steg för steg vinna åter det förlorade
och glömda Riseberga: till västgaveln har fogats en kyrka, till kyrkan
ett tämligen fullständigt klosterkomplex med alla dess lokaliteter, och
till detta nu för oss välbekanta är det att vänta, att den närmaste fram-
tiden kommer att foga det ännu outforskade profana Riseberga, det pre-
sumtiva ekonomiområdet norr om kyrkan. Om dessa förväntningar icke
alltför mycket svikas, kan förvisso icke Riseberga anses styvmoderligt
behandlat i kretsen av våra klosterruiner, tvärtom skulle de förutsatta
gynnsamma omständigheterna tillförsäkra detsamma ett alldeles särskilt
intresse. Det kan hända, att klosteranläggningen i sin helhet här beva-
rats i en utsträckning, som åtminstone icke ännu är känd från något
svenskt kloster. Det bidrag till kännedomen om cisterciensernas byggnads-
skick i vårt land, som kan utvinnas av Riseberga, kan måhända synas
torftigt i vad gäller det rent konsthistoriska materialet, men desto
viktigare kan det väntas bliva med hänsyn till vårt klosterväsendes kultur-
historia. Någon totalplan av ett svenskt lantkloster är ännu icke känd,
möjligheten finnes att en sådan kan stå att ernå vid Riseberga, och enbart
denna chans är lockande nog.
De hundra åren till trots befinner sig Risebergaarbetet alltjämt på ett
förberedande stadium, som gör en behandling av ämnet för denna upp-
sats, klosterruinens problem, till ett synnerligen vanskligt företag. En
uttrycklig reservation är därför, innan vi skrida till verket, högeligen av
nöden. De cisterciensiska nunneklostren synas, såsom av flera författare
framhållits, ha varit påfallande obundna av de strängt normerande, i
varje detalj reglementariska bestämmelser, som voro gällande för munk-
klostren, ej minst beträffande byggnadsskick och bostadsförhållanden.
Det har sagts), att Riseberga är ”byggt efter mönstret i Clairvaux”,
och det kan ju äga sin giltighet helt allmänt, men ett detaljstudium
uppenbarar snart en mångfald skiljaktigheter redan vid en jämförelse
med det svenska cistercienserkloster, som Riseberga tvivelsutan står när-
mast, Vreta. De problem, som utgrävningarna hittills yppat, äro många
och, som av framställningen i det följande torde förmärkas, långt ifrån
1) K. HAMNSTRÖM i Till Hembygden 1905, jfr nedan.
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
