Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klosterruinen och dess problem, av Bertil Waldén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klosterruinen och dess problem
tillfyllest lösta; de kommande årens arbeten kunna väntas bjuda på tal-
rika överraskningar, vilka kanske i avsevärd grad komma att revidera
vår uppfattning av i dag och de på denna grundade hypoteser, som i
detta sammanhang komma att framföras.
Här är icke avsikten att taga utrymme i anspråk för någon historik över
Riseberga, vilken f. ö. icke skulle innebära mycket utöver ett referat av
den tämligen rikhaltiga och givande litteratur i ämnet, som redan finnes
tillgänglig i tryck och till vilken den intresserade hänvisas.”) Vårt studie-
objekt är klosterruinen, och en summarisk översikt av dess öden kan
däremot anses vara på sin plats.
Den första dokumentariska uppgiften vi äga om ruinen är Jonas Eks
ovan citerade notis från 1667, alltså från en tidpunkt, då redan när-
mare halvtannat århundrade förflutit sedan sekulariseringen. Under
denna tidrymd infalla tvenne viktiga årtal, 1546, då klostret härjas av
en svår vådeld, och 1650, då det får släppa till byggnadsmaterial vid
utvidgningen av Edsbergs närbelägna kyrka.
Från 1546 daterar alltså ruinen sin tillvaro, och det vill synas som om
elden fullgjort sitt förstörelseverk med stor grundlighet. Om också blott
några få av de många byggnaderna bevarats i oskadat eller obetydligt
åverkat skick, så hade de väl — i all synnerhet ekonomibyggnaderna —
fått kvarstå och för framtiden nyttjats i det stora lanthushåll, som ju
Riseberga var även efter klostertiden. Möjligen har bebyggelsen på kyr-
kans nordsida till stor del varit av trä — det är att hoppas att kunskap
härom snart nog skall stå att vinna — men förmodligen funnos ock
solida förrådshus av sten, som kunnat komma gårdsherrarna väl till
pass. Det är därför man med fog kan anta, att eldsvådan 1546 varit av
1) En översikt av den viktigare tryckta litteraturen rörande Riseberga må här läm:
nas. H. HILDEBRAND behandlar klostret i Sveriges Medeltid, d. VII; uppgifter av in:
tresse finnas även i F. Harr, Bidrag till cistercienserordens historia i Sverige I (Härnö:
sand 1898), samt C. SILFVERSTOLPE, De svenska klostren före klostret i Vadstena (Histo-
risk Tidskrift XXII, Sthlm 1902). H. HorBErG har bidragit med utförliga beskrivningar
i bl. a. Edsbergs socken, historisk och antiqvarisk beskrifning (i Föreningen för Neri-
kes folkspråk och fornminnen under år 1861, Örebro 1863), Nerikes gamla minnen
(Örebro 1868), Beskrifning öfver Örebro stad och land II (i Medd. från Fören. Örebro
läns museum IX, Örebro 1926) och Ett svenskt cistercienserkloster (Läsning i hemmet
1882). Förstahandsforskningar av vikt innehålla även M. Rortus tvenne uppsatser Rise-
berga kloster (i Förr och Nu, 1874, och i Svenska Familjejournalen s. å.) samt A. PALMS
Riseberga kloster (i Medd. från Fören. Örebro läns museum IX, Örebro 1926); även
hänvisas till K. G. GRANDINSONS uppsats i denna publikation. Goda sammanfattningar
ha lämnats av K. Hamnström, Riseberga kloster och dess minnen (i Till Hembygden
1905) och av J. L. Saxon i Närkes kyrkor (Sthlm 1928).
4 49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
