Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klosterruinen och dess problem, av Bertil Waldén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Risebergaboken
med en medelstor svensk bondgård i slutet av medeltiden och klostret
vid tiden för Gustav Vasas reduktion med en medelstor herrgård vid
mitten av 1800-talet — trots sina överdrifter kan nog denna analogi ge
en god föreställning om den utveckling, som får tänkas ha ägt rum under
klostrets 350-åriga tillvaro.
Förrådshus i stort antal och av olika slag, från monumentala magasin
av sten i stil med spannmålsmagasinet i Vreta till anspråkslösa träbodar,
är vad vi först och främst kunna vänta finna lämningar av inom eko-
nomiområdet. Vidare en mängd småbyggnader, hörande till den kate-
gori, som alltid stått att finna i äldre tiders självförsörjande lanthushåll:
bagarstuga, bastu, smedja m. fl., vanligen avsides belägna på grund av
eldfaran. Och egendomligt skulle det till sist vara, om vi icke bland
klostrets ”utvistarhus” — för att bruka den medeltida termen — skulle
träffa på rudera av ett mer eller mindre fullständigt fägårdskomplex:
stallar och ladugård, loge och lador. Allt som allt idel prosaiska före-
teelser, föga ägnade att stimulera ”ruinromantiken”, men oerhört viktiga
till belysande av ej blott det svenska klosterväsendets utan ock det me-
deltida lantbrukets kulturhistoria. På bokstavligt talat goda grunder
vågar man härutinnan knyta an mycket stora förhoppningar till Rise-
berga, som, om de infrias, kan bliva den i sitt slag mest intresseväckande
klosterruinen i hela vårt land.
I ekonomiområdets norra del höja sig ovan jord rätt omfattande mur-
partier, härrörande från en fristående, rektangulär, möjligen tvårummig
byggnad (Plan V), som av murmaterialet att döma varit uppförd med
stor omsorg och som knappast kan ha varit ett ”utvistarhus”. Den har
haft ingång från norr och möjligen dörröppning även åt söder. Dess
ruiner ha ännu ej varit föremål för närmare undersökning. Magnus
Roth lämnar det intressanta meddelandet, att denna byggnad var till
avsevärda delar bevarad ännu vid 1700-talets slut, då den emellertid
raserades för att till större delen hamna i kalkugnen. Enligt samma
källa var byggnaden ”den s. k. klockstapeln, ett fyrkantigt kalkstens-
torn, upprest över huvudingången till klostergården”.
Riktigheten av den sist anförda uppgiften kan nog dragas i tvivelsmål,
men detta vore ju skäligen meningslöst, då det f. n. ej är möjligt att i
gengäld komma med något positivt antagande. Vi veta blott, att vi inom
ruinområdet ha att räkna med förekomsten av lämningar efter en del
fristående byggnader, avsedda för bostadsändamål, och möjligen kan
den här ifrågavarande vara en bland dem. Biskopens gäststuga och abbe-
dissans privatbostad, sjukhus och härbärge och än flera äro att hän-
62
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
