Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riseberga kloster och medeltidsträdgårdarna, av Rutger Sernander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riseberga kloster och medeltidsträdgårdarna
säker fyndort. Om taklöken skulle anträffas på något gammalt torvtak,
gör då allt för att söka bevara detta åt framtiden.
Pestilensroten (Petasites officinalis). Bildar på sidlänt, fet mark
täta bestånd, som på våren ådraga sig uppmärksamhet genom de nakna,
skära blomstänglarna, på sommaren och hösten genom de jättelika blad-
skivorna. Om denna under medeltiden högt skattade läkedomsört säges
det i Tyskland uttryckligt, att dess växtlokaler ofta ligga i närheten av
klostren. Östergötlands kloster följas också av Petasites, men icke Närkes,
om vi ej sätta Örebro-lokalerna i samband med karmeliterklostret. Där-
jämte tyckas äldre förekomster i Sverige ofta vara bundna till gamla
slott och herrgårdar, så ock i Närke, där pestilensroten växer i Örebro
slottsträdgård (fordom), Hjärsta i Längbro och vid Aspa i Hammar.
Förekomsten i Ekeby är Närkes största. Den utstrålar från komminister-
gården. Man kommer att tänka på att här 1565—1578 bodde pastor
Lars Klasson, vars hustru var befryndad med Benedictus Olai, de tidi-
gare vasakonungarnas berömde läkare. Deras son, den lärde Johan
Chesnecopherus, blev professor i fysik och medicin vid Uppsala univer-
sitet. Samzelius nämner den 1758 från Svennevad (troligen Skogaholm).
Aklejan (Aquilegia vulgaris). Denna alltid högt skattade blomma
är gammal hos oss och nämnes redan i den medeltida litteraturen. I nu-
tiden erbjuder den ett vackert exempel på, hur en införd växt trängt in
i vissa vilda växtsamhällen och där förhåller sig alldeles som om den
vore ursprunglig. I några av Närkes lövängar och hagar finner man
nämligen aklejor, dels den blåa, men även den röda och vita formen.
Ej sällan, som vid Göksholm, Esplunda, Myrö, Hjälmarsberg, Karlslund
och Falkenå, ligga dock dessa förekomster nära gamla herrgårdar. Vid
Kägelholm växer akleja i själva slottsruinerna, troligen som en lämning
av Magnus Gabriel de la Gardies lustgård.
89
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
