Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trollstigen, av J. G. Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
br ATEN een SRS AE Ia
Trollstigen
släggan, som i ett slag kunnat krossa en liten pojktumme, och så fram-
för allt förstås krutet och stubintråden. När skottet var tänt, sprungo
han och jag och gömde oss i närmaste dike, tills det small, och sten-
skärvorna yrde över åkern.
Det sista hindret för plogen var ett flyttblock så, stort, att Far såg
ut som en liten tomtegubbe, där han satt uppe på stenen och hamrade
på sitt borr. Hål efter hål fick han borra, ty vart skott tog endast en
liten del av det stora stenblocket, men en dag hade de sista bitarna av
detta block stoppats ner i ett täckdike, och det fanns inte längre en
jordfast sten i någon åker på Övre Östa gård.
Stensprängning och täckdikning, arbete med mullskopa, plog och harv,
tills åkern låg jämn och utan ”butar”, outtröttligt utrotningskrig mot
kvickrot och tistlar, det var Fars predikan när jag fick följa honom
över ägorna. Ibland undrade jag i mitt upproriska pojksinne, om det
verkligen lönade sig att driva arbetet till denna fullkomning, som gjorde
att trädan, när den var färdig, låg fin som det bäst ansade trädgårds-
land. Men kanske var det dessa barndomsminnen vid Fars sida som
gjort mig så jordbunden, att ingen vår skulle vara riktig för mig, om
jag ej finge löga mina händer i min täppas svarta mylla.
Bortom åkerfälten låg skogen. På båda sidor av vallgatan var det
smultrondiken, och uppe i skogen fanns det soliga backar med hallon-
snår. Där funnos också jättegranar i vilka ekorrarna höllo till, och där
var skuggiga ställen med pyrola och nattviol. I skogskanten låg också
en liten gård tillhörig snickare Karlström, som var min barndoms store
välgörare, skaparen av mina vagnar, kälkar och vattenhjul och till på
köpet gift med Fia, som i min levnads morgon var min barnpiga.
Från vår skog kom man genom Göksvalla söräng till Hidinge kvarn
och Svartån. Nedanför kvarnfallet var det en romantisk plats med hol-
mar och grunt vatten, där även små pojkar kunde bada. Men far min
lärde mig simma helt enkelt genom att slå en töm om mig och sedan
slänga mig i, där ån var tvärdjup.
Åns största härlighet var kräftfisket. Näst jul fanns det inte en sådan
högtid på året som den första augusti, då kräftorna blevo lovliga, som
det hette. Snickare Karlström var den som stod för kräftfisket, och
dagar i förväg höll han på med att binda nät på håvarna. Sedan fick
man följa honom ut och fånga grodor och rudor eller skjuta en ek-
orre till bete. På eftermiddagen den sista juli lagade Mor till en mat-
91
I |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
