Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En fågelsjö i Närke, av Erik Rosenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hin fia giels po v NAÄrke
under parningstiden, eller som nu, när hannarna simma ute i gölarna
och kråma sig med indragen hals och vingarna höjda som segel, medan
honorna ruva sina ägg ett stycke in i vassen.
Ute bland ”klarorna” skymta de vita bläsarna på de svarta sot-
hönsen, som här äro talrika. Överallt är det plask, skrik och tumult,
alldeles som det skall vara, där det finns sothöns. Det säges ofta, att
dessa fåglar äro fula och otrevliga, i själva verket äro de ett av de
muntraste inslagen i en fågelsjö och därtill högst intressanta. Röd-
skäggiga doppingar ser man också ute på de största klarvattnen simma
omkring med elegant hållning, ofta parvis, varvid de utföra sina egen-
domliga lekar. Skrattmåsar 1 mängd, enstaka fiskmåsar och tärnor höra
särskilt till denna vattenrika del av sjön, likaså de vackra brunänderna
och viggarna.
Nu i början av maj är rätta tiden att studera änderna, av vilka här
finnes en rik provkarta. Gräsanden är givetvis den talrikaste, men hon
gör sig inte så bemärkt nu som tidigare, särskilt vid islossningen, då
ofta rastande skaror uppfylla fräkenbottnarna. Mest iögonenfallande är
väl skedanden, en egendomlig art med skedformad näbb och en fjäder-
dräkt i alla regnbågens färger. Det vita på hannens bröst lyser på långt
håll, där han ligger och filosoferar i vasskanten tillsammans med sin
ankfärgade hona. När fåglarna lyfta, uppstår ett kraftigt metalliskt
skrammel, som är säreget för denna art. Årtan ser man också titt och
tätt, hon är låglandsfågel liksom den föregående och trivs här utmärkt.
Det är en helt liten and, hannen igenkännes på långt håll genom sina
ljust blågrå vingar, eljest kan hon förväxlas med krickan, men hon är
smärtare, särskilt i halsen. Krickorna uppträda därtill mest i flock,
här finns stora svärmar av dem, och när de flyga, hålla de tätt ihop.
De verka på långt håll mycket mörka, och man får sällan glädja sig
åt deras vackra färger. Kricksvärmarna synas utgöra icke fortplant-
ningsdugliga fåglar, häckfåglarna uppträda parvis. Bläsänderna hålla
sig också i flock, och bland dem finnas här inga häckande fåglar. De
äro mycket vackra, i flykten lysa deras vita bukar, på närmare håll
urskiljes den gulvita bläsen på de bruna huvudena. Har man tur, kan
man få se ett par gråa stjärtänder, särdeles förnäma fåglar, som simma
med svanlik hållning. De äro rätt vanliga under flyttningstiden, något
par dröjer också ibland kvar in på sommaren. Tur måste man också
ha, när det gäller snatteranden, en gråbrun art med vit vingspegel,
som hör till sjöns sällsynta häckfåglar, och som inte alla år kan iakt-
tagas.
121
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
