Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En fågelsjö i Närke, av Erik Rosenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En fågelsjö i Närke
sväva fram Över vassen; när solen sken glänste det som nypolerat silver
från de långa, smala vingarna.
På de tuviga sjöängarna uppehålla sig brushanarna. De vistas mest
på kortgräsiga ställen, på kanalbankar och uppflutna dyholmar, och det
är inte så lätt att få tag på dem. Men det är mödan värt att försöka.
Se på de tio hanarna, som stå uppställda på lekplatsen! Deras yviga
halssköldar göra sig bra i solskenet. Nordfinnarna ha namn på brus-
hanarna alltefter deras kragfärg, och man kan vid närmare under-
sökning finna flera av dessa typer representerade i leken, den vita
”prästen”, den gulvita ”klockaren”, guldgula ”konungen”, bruna ”läns-
mannen”, svarta ”domaren” o. s. v. När man kommit dem på ett
skotthålls avstånd, flyga de bort i samlad flock, men om man förhål-
ler sig stilla, komma de snart tillbaka, ty någon annan lekplats söka
de inte upp. De lustiga fåglarna stå en stund orörliga och fixera var-
andra. Så gripes en hane av plötslig aktivitet, spänner upp skölden,
sänker vingarna och rusar med näbben som en fälld lans på en motstån-
dare, som ögonblickligen svarar med samma mynt. Torneringen har nu
kommit i gång, kors och tvärs över den lilla banan rusa riddarna på
varandra. Efter varje utfall stå fåglarna alldeles stilla. Det påminner
om en kasperteater, där figurerna äro reglerade medelst en elektrisk
strömbrytare.
När det lider mot afton och solnedgång, komma ugglorna fram. De
senaste åren har tillgången på åkersork varit mycket god på ängarna,
och följaktligen ha även dess fiender, horn- och jordugglan, infunnit
sig. Man kan se de underliga skepnaderna sväva fram över markerna,
på avstånd likna de hökar, men så komma de närmare och vända upp
sina människoansikten. Jordugglan trivs här särdeles bra vissa år, man
finner då hennes bo i gräset på ängarna eller inne i mossarna bland
högvuxen skvattram, andra år saknas hon helt och hållet.
I skymningen blir det liv bland en hel del fåglar. Särskilt vid lugn
och en smula disig väderlek blir det en säregen konsert, en verklig
”jazzmusik” av de mest skilda fågelstämmor. Det är för fågelvänner hög-
tidligt att lyssna en sådan kväll. Luften dallrar av all fåglalåten, inte
en sekund är det paus. Sothönsens kackel sprider sig över vassen allt-
eftersom en av dem med klagande skri färdas högt uppe i luften, änderna
draga fram och åter mellan de öppna vattnen, gräsänderna under kväk,
krickor och bläsänder under visslingar, årtor med knirk och skedänder
med korta näsljud och starkt buller i uppfloget. Brunänderna knarra
och doppingarna skorra, spovarnas visslingar och flöjttoner ljuda från
125
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
