Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När sjön steg i markerna, av Gösta Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Risebergaboken
boskaps trampning.” Men annars var utbytet av ängarna med all säkerhet
genomsnittligt talat förträffligt.
Från flera håll omvittnad är den närkiska näringsgren, som inriktade
sig på uppfödningen av oxar. Man köpte stutar på Skänninge marknad
i Östergötland eller på Hova i Västergötland, ja, ibland reste man till
och med ned till Småland efter dem. På vinterföret tämdes de, och så
hade man kvar dem över den följande sommaren för att med god förtjänst
sälja dem i Örebro eller till Bergslagen. Icke utan skäl har man ansett,
att ett visst sammanhang förefinnes mellan stutuppfödningen och det
gamla öknamnet på kumlaborna, ”Kumla stutar”. Att näringsgrenen
måste ses i samband med den stora foderrikedom, som kom av de präk-
tiga ängarna i mellersta och östra Närke, är ganska tydligt. Vart vi se
i världen, är inkomstkällan typisk för marsklandsbor.
Så stor betydelse som ängsmarkerna alltså ägde i hushållningen är
det klart, att närkesbönderna gjorde allt för att hindra Översvämningar
och för att skaffa avlopp åt vattenanhopningarna. I äldre tid höra vi gång
på gång talas om, hur bönderna samlats vid Hyndevads ström på grän-
sen mellan Österrekarne och Västerrekarne i Södermanland, där Hjäl-
maren har sitt utlopp. Nils Gabriel Djurklou har anfört den äldsta kända
handlingen, i vilken vi se våra landsmän uppträda som vatteningenjörer.
Den är av år 1422, och man får där veta, att landskapets lagman,
Bengt Stensson Natt och Dag, och fogden på Örebro hus Olof Griis
”stxmt alt landet Nerke” till Hyndevads ström för att rensa kungs-
ådran. Härvid har tydligen vreden över de vattenverk och dammar och
fördämningar, som voro uppförda i strömmen, tagit överhand. Sålunda
”kastadhe de up biskopens qvernadamp i Hosaby, badhe ytra damp oc
indra hjulastuw oc waghlukor med stora velde uthan lag oc ret
xlla laga doma”. Att dessa vattenverk voro en väsentligt bidragande om-
ständighet till översvämningarna är alldeles säkert, och både under 1600-
talet och 1700-talet se vi härnadstågen upprepas. Så småningom började
man mera lita till den ömsesidiga överenskommelsens fredliga väg, och
det är helt i sin ordning, att mellösabönderna i oktober år 1730 beslöto att
vid ”näste Rixdag” tillika med flera ”intresserade” söka bot och rät-
lelse på de skador, som åsamkas av vattnets tillbakahållande vid
Hyndevad.
Den ivrigt bedrivna kampen mot statens, konungens och stormännens
vattenkraftsanläggningar bör emellertid icke fördunkla den omständig-
heten, att bönderna själva till sista droppen utnyttjade de små fallen
i åarna. I Blackstaån vid Kumla fanns det både kvarn, såg och trösk-
134
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
