Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försök till försvar för villa, av Hjalmar Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Risebergaboken
Ibland styr man till Hidinge eller Svartå och fångar kräftor stora som
humrar. Min far berättar, att han i sin ungdom fångat kräftor genom
att sticka sina tår ner i det mörka vattnet. Vi falla i stor förundran
över hans mod, men vi få inte se något prov på det. Sen komma vi till
Sälven och ”åker hölass” på långa kälkar. Jag har inte sett hökälkar
annat än där och i Roslagen men kanske äro de inte vanliga. Inte gå
de upp mot skrindor i fråga om vällustig sommaråkning.
Tyvärr — snart sträcker skolan sina tentakler djupt in i sommar-
fröjden. Man ska samla växter. Det är grymt besvärligt. Arbetet i och
för sig är ju inte så svårt, men det är skolarbete, det är ett nesligt
kränkande av mänskans naturliga frihet. Lyckligtvis finns det små,
flitiga, lärda flickor, som älska skolan och pliktens bud och lärdomen
och allt det andra. En sådan rar och vidunderligt lärd liten flicka står
trofast bi, om man förlovar sig med henne. Vad är det sen för sak att
skala omkring i backarna och sandgroparna och skogarna och ängarna
och filosofera och se den älskligas läppar röras då hon tyst för sig själv,
sittande på huk, ”examinerar” en blomma. Eller vem vill inte gärna
hjälpa henne med den besvärliga pressen mellan vars gråpapper hennes
fina, flinka flickfingrar brett ut växterna på fullkomligaste sätt? Till
bösten går man med sitt svällande herbarium till lektor Adlerz i Choisie
och framställer en vördnadsfull fråga, huruvida det inte kan bli ett litet
ba i anseende till de väl pressade och etiketterade växternas stora antal.
Många av dem äro ”rara”. Kanske får man verkligen ett ba eller ab
av den beskedlige lektorn, som inte i detta sammanhang besinnar att det
även finns ”rara” flickor. Och yngre skurkaktiga manspersoner.
Se där några sidor hos det nutilldags ofta förkättrade sommarnöjet,
några fördelar.
Ett annat stort kapitel är djuren. Modernt folk gör stundom kramp-
aktiga försök att lära sina barn älska djuren. Själv anser jag mig inte
vara någon särdeles fanatisk Elma? — jag intresserar mig i alla
händelser mer för människor. Men som barn var jag splitter tokig i
djur, och barn, som inte äro det, förefalla mig obegripliga. Vi hade ett
helt litet ”Skansen”, och i likhet med Skansen fanns där också en del
djur, som inte direkt hörde till hemmafaunan. De riktiga urinvånarna
i vår steniga skogsbacke voro förresten ormar. Mest huggormar. De
tyckte om vår gassiga terrass och samlades stundom till riktiga släkt-
möten. De bekämpades av myror, igelkottar, vråkar och mamma. Min
mor var en utomordentligt fridsam kvinna, men ormarna förvandlade
henne till valkyria. Jag ser henne ännu störta fram över planen med
186
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
