Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försök till försvar för villa, av Hjalmar Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hönrsök Fill försvar för gilla
krocketklubban svängande över huvudet. Hon var en mycket stor orm-
döderska, hennes rekord var åtta huggormar på en dag. (Jag behöver
väl inte nämna att snoken och kopparn voro fredade.) På en jakt föll
hon omkull och slog ena sidan gul och blå. I denna färgprakt, som hon
fick behålla månader framåt, urskilde Amanda Löthgren tydligt en mörk
zig-zag-linje. Huggormens tecken. Man förstår, man fattar samman-
hanget.
Tamare och i varje fall behagligare än ormarna voro igelkottarna. De
åto — en fem, sex i taget — ur Leos lerfat, fyllt med mjölröra. Leo
var en italiensk vildsvinshund av formidabla dimensioner. Igelkottarna
stodo på bakbenen och stucko sina svarta trynen i röran; Leo böjde sitt
kolossala huvud fram över dem och försökte slicka i mitten. Ibland gick
det, ibland måste han suckande draga sig tillbaka. Smådjur formligen
tyranniserade denne bjässe. När han låg och sov, brukade hönorna roa
sig med att hacka hans trampdynor: han vred och vände sig och stönade
och försvann. Främmande människor av misstänkt typ behandlade han
annorlunda, han skällde inte ut dem, än mindre bet han, men han lade
dem på marken och satt och betraktade dem, tills någon kom och frågade
hur de mådde och vem de sökte. De kommo sällan igen. Barn betraktade
han som små djur och rörde dem aldrig, men kommo riktigt små barn kry-
pande mot honom, suckade han åter tungt och gick. Han var pessimist
på den kanten, han hade ingen hög tanke om deras civilisation.
En örn hade vi, en kungsörn, fångad i Kilsbergen. Vi släppte tämligen ’
snart ut honom, för att han skulle återvända till Blå Bergen. Han dröjde
emellertid åtskilliga dar stilla i en gran och betraktade våra höns, ankor,
kalkoner, påfåglar, pärlhöns, duvor m. m. Själv uppvaktades han av
oräkneliga kråkor, skator, småfåglar. Till sist tråkade de ut honom. En
uv hade vi också. En gång flög han i huvudet på mig och jag nändes
inte hålla kvar honom. ”Du är fri”, sa jag, sen jag gastat ut den värsta
skräcken och smärtan. En räv hade vi också. Sannerligen var inte den
kanaljen just så lömsk och listig, som sagor och jägare förtälja. Han
lärde mig tro på sagor och jägare. En dag låg han död. Min far blev
mycket ledsen och skulle föranstalta begravningen. Men den döde tap-
pade tålamodet och högg min far i benet. Från en skogvaktare hade
han kommit och till en skogvaktare fick han återvända. ;
Ett sommarnöje utan djur och många djur är troligen mindervärdigt.
Äldre personer utan särskilt tycke för djur kunna gärna stanna i stan,
klappa bilar och dressera motorcyklar. Likaså böra de moderna män-
niskor, som anstränga sig att lära sina barn leka med djur, låta bli att
187
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
