Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Närkespojken som globetrotter, av John Nerén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
i
äl
i
Risebergaboken
dröjde med att taga av min korta överrock och hänga den på en krok,
varefter jag frågade: ”Var äro snickarna, sir?”
Vi följdes åt uppför ett par ställningar, men ingen fanns där. ”Javisst”,
sade chefen, ”det är deras lunchrast nu, men kom ner så skall jag väl
finna något för er på kontoret att göra så länge.”
Naturligtvis blev jag själaglad, och då chefen några minuter senare
plockade fram en hel bunt med räkningar från alla möjliga håll, Java,
Brasilien, Cuba, Turkiet och Förenta Staterna, samt bad mig att ”Över-
sätta” valutorna i pund, shilling och pence, kastade jag mig omedelbart
över dem.
”Jag kommer igen om en stund, good morning”, sade chefen.
Mr. Husheer hade knappast kommit ut genom dörren, förrän norrman-
nen Knutsen kom in och ville ”hålla låda”, men jag avböjde. Jag hade
gett mig sjutton på, att jag skulle räkna fort och räkna rätt. Jag prö-
vade också noga varenda tal, men efter ett par timmar var jag i alla fall
klar och gick då ut till Knutsen.
Han var genast färdig att slå upp språklådan, och snart höllo vi till
i någon skidbacke utanför Kristiania, och jag var en villig lyssnare. Jag
var ju faktiskt en av de första skidhopparna vid Örebro läroverk och
lyssnade andäktigt till berättelser om hopp, som voro si så där en tio
gånger så långa som mina.
Rätt som det var stelnade Knutsens anletsdrag till. ”Chefen kommer "”,
viskade han och låg i nästa ögonblick med näsan över boken. Men jag
–» Jag blev gripen på bar gärning.
”Hm, Mr. Niren, här i Afrika arbetar vi på vår arbetstid, men pratar
inte, Mr. Niren...”
”Jag ber så mycket om ursäkt, men när jag hade gjort räkningarna
färdiga, kunde jag inte låta bli att gå ut och bekanta mig en smula med
Mr. Knutsen.”
”Räkningarna färdiga???”
”Ja, naturligtvis.”
Jag såg på chefen, att han, när han frågade, om de voro riktiga också,
såg litet tvivlande ut. Men alltefter som han kom längre ned i packen,
ljusnade dragen, och till sist sade han helt fryntligt: ”Have a cigar,
Mr. Niren.”
Samtalet kom snart att röra sig om litet av varje, och när klockan var
fem, sade han helt kort: ”Vi bryr oss inte om snickarna, ni får stanna
och hjälpa mig i stället.”
Så började min första dag i Transvaal, och det skulle taga mer än tio
214
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
