Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Närkespojken som globetrotter, av John Nerén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RESA
Närkespojken som globetrotter
år, innan jag definitivt lämnade det landet, boernas förlovade land, landet
på andra sidan Vaalfloden, dit de begivit sig för att få vara i fred för
engelsmännen.
Ägareskap av farm var bland boerna en extra introduktion, och sedan
jag fått ”option” på farmen Driefontein n:o 354 — farmerna äro num-
rerade i Transvaal — blev jag upptagen som ”familjemedlem”. Men så
låg det också i mitt namn något holländskt, i all synnerhet sedan det av
den välvillige ägaren till farmen, boern Johannes Jacobus Moostert, blivit
ändrat till Jan Van der Neren van Driefontein.
Det enda, som var emot mig, var min hy, som trots fyra års vistelse
i Brasilien och på sjön icke alls hade blivit garvad och brun utan skvall-
rade om vanlig svensk bondras vid 25 års ålder. Men den skära hyn
trodde en del boers härleda sig ifrån, att jag vid unga år kommit till
Europa för att studera, och att den rätta färgen nog i sin tid skulle
komma.
Jag håller av boern av flera skäl. Han älskar sitt land och är stolt
över det. Han är aldrig servil utan känner sitt värde som människa.
Och det mest glädjande är, att han kan se skönhet i sitt ”veld”, de
med brunt, bittert gräs bevuxna ouppodlade fälten, som i så hög grad på-
minna om ”the rolling prairies” i Amerika, fast kullarna icke äro så
jämna som dyningar utan sluta med riktiga stenkummel, de under boer-
kriget så mycket omskrivna ”kopjerna”. Främlingen har svårt att se
något vackert alls i detta ödsliga och ökenartade iandskap, men boern ser
det, likaväl som fiskaren ser skönheten hos de kala skären och det enligt
mångas åsikt enformiga havet.
Ett exempel på huru de älska sitt land vill jag framdraga.
I Johannesburg bodde på 1890-talet en svensk målare vid namn Ed-
lund. Han hade varit i Amerika och där tjänat en liten förmögenhet men
sedan följt med en del amerikaner, då rusningen till Guldfälten började
på 90-talet. I Transvaal gifte han sig med en ståtlig boerkvinna, och
denna ville han absolut ha med sig hem till Sverige och visa för sina
släktingar. Han var från Glanshammar och älskade sin Hjälmare lika
mycket som jag men hade just inga talgåvor, varför han en dag bjöd mig
till sig, för att jag skulle skildra den väna Närkesbygden för hans
hustru. ”Kan du få henne att resa med, så vet jag inte, vad jag skall
ge dig.” :
Jag kom, och boerdamen lyssnade med stort intresse på skildringar
av de vackra lunderna utmed Hjälmarstränderna och de väldiga vas-
215
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
