Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jeremias i Tröstlösa, Närkesdiktaren, av Erik Hj. Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Risebergaboken
När Jeremias i Tröstlösa får berätta historier och sägner, är han som
mest suverän och obesvärad. Han förtäljer om stenen på Hidekulla äng,
om det märkvärdiga bröllopet i Hultagårn, om Snåle Jan i Holja, om
Ett märkvärdit trä och mycket annat. Berättaren träder oftast själv till-
baka och låter händelserna själva tala. I sin förmåga att ge vardagliga
detaljer poetiskt liv, ödesdiger mening, kan han i sina bästa ögonblick erinra
om Runeberg, vilken han säkerligen ock stundom medvetet efterbildat.
Och likväl är det ett annat gebit, som han än bättre behärskar. Han
har det gemensamt med många svenska skalder och han står dem icke
efter. Detta område är den sångbara visan. Det är med sina alster av
denna art som han hos den stora publiken vunnit sina största segrar.
Själv har han tonsatt många och föredragit dem i mer eller mindre
slutna kretsar. Somliga ha andra tonsättare tagit hand om, och även de
ha spritts land och rike runt. Den ofta sjungna En borde inte sova har
måhända inte fått den allra bästa tontolkning — dessutom förekommer
den i ett slags dålig rikssvensk översättning — men dess naiva lyriska
charm har ej helt gått förlorad. Tattare-Emma och Tess lördan äro två
goda moderna folkvisor. Önskevisa, tonsatt av Patrick Gyllenhammar,
är ett stycke betagande lyrik, detsamma kan sägas om den vitt kända
Vaggvisa, med musik av Anjou (Stora barnet, milt hjärtegull). Den naivt
graciösa Marianns visa har tonsatts av Ivar Widéen.
Det glittrar friskt och glatt kring Jeremias” visor. Solen skiner och
daggen faller i deras värld, och i daggpärlorna slå solstrålarna tusen
reflexer. Dock händer det väl stundom, att en mörk slagskugga drar över
landskapet. Idyllerna uppväxa på vulkanisk grund. Men Levi Ricksons
visor äro inga bekännelsedikter, och poeten själv skymtar ej alltför ofta
i helfigur. Man anar honom endast som en iakttagare med livlig med-
känsla och en oemotståndlig humorns glimt i blicken. — Av alla hans
visor är ingen bättre än den förtjusande Gunatt i lagårn, och den må
därför här citeras.
Gullros lilla kviga mi, Mulle, blanka grannlåtstjur,
alla kor i båsa, du ska hålla vakta
kväller ä dä nu å fi men du tar dej nog en lur,
lagårsdöra låsa. slumrar te så sakta,
Lägg er ner å sov nu rart, glömmer du i klave står,
allt ä still å allt ä klart, drömmer du på bete går,
kvällsmål ha ni äte, iblann granna kviger
ingenting förgäte. du i klövern stiger.
248
|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
