Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En gammal grav, av Sven Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En gammal grav
som den kvällen. Jag hade förlorat en vän, som stått mig mycket nära,
och jag kände en tomhet och en saknad, som räcker ännu efter femton år.
Åter öppnades den gamla graven, men nu var blott en broder med i
processionen och han fördes över kyrkogårdens gångar i sin rullstol. Men
han gav sig icke med mindre än att han blev skjuten ända fram till
gravens rand så att han med egen hand kunde kasta sin blomstergärd
i dess sköte.
Ett år därefter samlades också farbror Appes trogna maka till gäster-
na i det gamla gravvalvet.
Min far var sålunda den sista av den stora Hedinska syskonskaran.
Jag kan icke skildra honom nu, och utrymmet i denna bok är starkt
begränsat. Han hör naturligt nog till mina äldsta hågkomster och sedan
genom hela livet står hans bild framför mig, ljus och älskad. Jag minns
klart och tydligt hur han på julaftonens morgon 1868 kom in i barn-
kammaren och tog mina båda systrar, fem och två år gamla, och mig,
ännu icke fyra år, med sig in i sängkammaren och förklarade, att han
ville ge oss en riktigt fin julklapp. Och därmed förde han oss fram till
soffan, där en liten nyfödd flicka låg och pep i en korg. Sextioett år
ha förflutit sedan dess och ändå står hela situationen, hela miljön med
alla sina enskildheter outplånligt skarpt tecknad för mitt minne.
Jag ser Pappa från mina barndomsår, från min skoltid, från studie-
åren och resorna i Asien och från de sista åren av hans liv. Han var
en arbetsmyra och kunde i dubbel mening inte leva utan arbete. Han
kunde vara allvarlig men också glad och skämtsam, han kunde ryta
men också gråta. Själv har han i korta sentenser fört dagbok över hela
sitt liv och i enkla, kärleksfulla verser har han firat alla märkligare hän-
delser inom familjen. Under mina resor i Asien svällde hans dagbok ut
till volymer, som skickades mig i brev. Jag hade därför alltid en känsla
av att vara till hälften hemma.
Det var ett hårt slag för min far att på grund av sin ålder se sig
tvungen att sluta som stadsarkitekt. Att gå sysslolös var omöjligt för
honom. Han anlitades av många enskilda byggherrar och fann ett stort
nöje i att skriva rent åt mig. Bland andra av mina böcker, som han har
överfört till läslig stil under en tid då skrivmaskiner ännu icke voro i
bruk, är Scientific Results of a Journey in Central Asia 1899—1902 och
som går lös på flera tusen sidor. Amputationen av vänstra benet ovan-
för knäet blev visserligen ett fruktansvärt avbräck i hans tillvaro och
frihet, men ingalunda i hans arbetslust. Denna prövning tog han icke
blott med orubbligt lugn utan också med sin fäderneärvda oförbränne-
21 SN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
