Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En gammal grav, av Sven Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FER
Risebergaboken
vare Gud i höjden, frid på jorden, människorna en god vilje! Redan
tidigt tog hon oss med till kyrkan. Jag för min del fann det alltid hög-
tidligt och roligt att se alla dessa människor, som samlades i S:ta Clara
kyrka, och jag minns ännu som om hade det varit i går ordensbiskopen,
doktor Fritiof Grafström, hans vackra huvud, hans välljudande stämma
och hans mäktiga ord, då han gång på gång i en predikan återkom till
Mästarens maning: Zackeus, stig snarligen ned, ty i dag skall jag gästa
i ditt hus.
Från min mors läppar lärde jag den gamla bönen Fader vår och från
hennes läppar hörde jag den då hon läste den på dödsbädden för sista
gången. Hon står som en strålande ljusgestalt över hela mitt liv och det
blev mörkt och tomt sedan hon gått bort. Hon var den fasta ankarplats,
till vilken jag alltid längtade tillbaka. Då jag började med latinet i
Beskows skola, lärde hon sig detta språk för att kunna hjälpa mig med
läxorna. Jag var en odåga och då jag en gång blev kvarsittare, gjorde jag
henne en stor sorg. Men hon lät icke böja sig. Med okuvlig energi och lämp-
liga lärare tvingade hon mig tillbaka upp i den klass, som gått mig förbi.
Hon ägde en ovanligt djup och omfattande bildning. Om det var en
prins, en ärkebiskop eller en riksföreståndare som förde henne till vårt
bord, så fängslade hon dem alla genom att tala just om de ting som in-
tresserade gästen. När scoutgeneralen Baden-Powell eller Roald Amund-
sen vid sina Stockholmsbesök bodde i vårt hem, blev hon som barndoms-
vän med dem. I sitt sätt och sitt tal var hon alltid densamma, lika vän-
lig och hänsynsfull mot gummorna som skurade våra golv eller mot de
fattiga som kommo och bådo om pengar eller mat, som mot högt ställda
personer. Samma ljusa leende och vänliga ord mötte från hennes läppar
den hjälpbehövande såväl som Drottningen. Under de sista åren brukade
Drottningen besöka den gamla och glädja henne med friska rosor och en
vänskap, som var kär för Mamma och som är ett dyrbart minne för
hennes barn.
Otaliga gånger och under ensamma jular har hennes bild stått framme
på en kista i mitt tält och jag bär den ännu alltid på mig. Ingen följde
mig med större kärlek och varmare intresse än hon. Hur många böner
för mitt väl har hon icke sänt upp till den Eviges tron! Ännu i sin
höga ålderdom kom hon ihåg mina resor, namnen på städer och byar
jag besökt, årtal och data och personer jag mött, minst lika bra som jag
själv, och ofta påminde hon mig om episoder jag glömt. I fjärran länder
och under kritiska situationer kände jag alltid hennes närhet och känner
den ännu.
HT
|
|
|
|
|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
