- Project Runeberg -  Jemförande Öfversigt af Orientens Gnomiska Poesi, Akademisk afhandling /
11

(1854) [MARC] Author: Martin Gabriel Rosenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-II

sedliga intresset och att han i första rummet åsyftat, att
göra sina berättelser underhållande.

Till följe häraf kan delta verk i afseende på
innehållet icke sägas framför Pantcha-Tanira och
Hiiopa-desas ega något betydande företräde. Större Hr detta
i formell hänseende, såväl i allmänhet genom
framställningens vida öfvervägande klarhet och sammanhang,
som ock genom de enskilta berättelsernas harmoniska
afrundning. Också äro Hariris Makamdt, såsom
utgörande en enda författares verk, det mest betydande, som
Arabiens gnomiska poesi har att uppvisa

"Vi öfvergå derför till en ined den Arabiska
poesien nära beslägtad, den Persiska. Här möter oss på
det gnomiska gebitet ett namn, som i rikt mått
uppburit den bildade verldens beundran och lof. Detta
namn Hr Feiideddin Attar ’). Hvad denne i ämnet
frambragt innehålles i skriften Pendnaméh 2). Med denna
skrift, hvilken de tillförlitligaste domare räkna bland
Orientens yppersta, kan ingenting, af hvad vi härtills
undersökt, sällas i jemförelse. Ty väl skildrar stundom
Hitopadesas på ett intagande sätt t. ex. det vemod, med
hvilket menniskan ur sin förgänglighet blickar tillbaka
till alla varelsers dunkla urgrund, i hvilken all
en-skilthet upphör, och sont, oberoende af allt, låter allt
i sig försvinna 3), men från denna höjd leder den oss
en annan gång ned till det enskilta, der all enhet Br
splittrad, och aili oändligt och högt, likasom genom en
pantheistisk degradation, förlorat sig i det ändliga,
hvardagliga, lumpna Genom Pendnameh deremot införas
vi i en verldsåskådning, enligt hvilken Gud, i stället
för att vara en i ändliga gudamagter sönderdelad mång-

f) Födil i en by nSra Ninchalmr 1316.

2) Jmf. Pendnrroeh, tradnit par Sil». de Sacy, Pari» 1819.

3) Jmf. Hitopad., Scblegel dr Lassen, p »25. Öfvers, af [-Boh-]cn,-] {+Boh-
]cn,+} Dat Alte Indien, p. 593, 594.

4) Jmf. Hegel’. Werke, XI. p. 3«B och Hegel’! Vorl. Ober die
A esthetik I. p. 461.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:23:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rmggnomisk/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free