Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lena, för detta kammarjungfru hos Bengts mor — »hur hon
skulle ha fröjdat sig! Men hon ser det — jag är
alldeles viss på att hon ser, att hennes gullgosse är frälst!»
Redan samma afton for Bengt in till staden, han
längtade efter Ester, han kunde icke sofva, förrän han fått
berätta om sin lycka för henne. Då han kom hem, var
det mörkt i våningen, och Ester hade redan sofvit länge,
men Bengt tände ljus, gick in i sängkammaren och väckte
henne med en kyss. Ester slog hastigt upp ögonen och såg
sig förvirrad omkring, men då hon fick syn på Bengt,
förstod hon hvad som händt. Han låg på knä vid sängen, och
hans ansikte strålade såsom hans djupa, mörka ögon kunde
stråla, då det bästa och ädlaste inom honom fick lif och
förjagade de onda tankarnas skuggor. Det var Bengt och ändå
en annan, det var hennes Bengt, hennes ungdoms
drömbild, sådan hon såg honom i lifvets vårdagar, det var han,
som ånyo uppstått ur alla dessa årens synd och sorg och
tvång!
»Ester,» hviskade han, »jag har fått frid med Gud
och med mig själf, fullkomlig frid. Undret har skett, Gud
har öfverkorsat min förfärliga skuldsedel, den stackars
flickans själ har jag lämnat åt Hans förbarmande kärlek,
och i Jesu namn börjar jag ett nytt lif! Och nu, Ester,
vill d u också förlåta mig, vill du förlåta mig, att jag så
själfviskt och hänsynslöst band ditt rena lif vid mitt
skuldbelastade? Vill du förlåta mig allt det högmod, den hårdhet
jag så ofta visat dig?»
Ester lade sina armar kring hans hals, lutade hufvudet
mot hans bröst och hviskade: »Ja... helt... a 111 är glömdt
...» Så lågo de länge tysta med hjärta slående mot hjärta,
hvar och en af dem med tankarna försjunkna i den andras
själ...
XIV.
Det var i full öfverensstämmelse med Bengts lynne
och karaktär, att han så fort som möjligt skulle låta alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
