Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde antaga att björnhonan skulle komma tillbaka
innan man lemnade stället, och med den tanken beredde
sig Harald att taga ungarne. Sam och Robert ställdes
på något afstånd såsom vedetter (vakter); äfvenså
tillsades Frank och Marie att, från deras upphöjda plats, noga
observera åt alla sidor. Hundarne påvisades att söka
omkring. Men Harald fann att saken med ungarne icke
var så lätt. Hålan var djup, och ungarne lågo mycket
för långt in för att han skulle räcka dem med armarne:
betänkligt ansåg han också att gå in ty honan kunde
komma i detsamma, och taga honom sjelf på bar
gerning. Han försökte att få en snara om hals eller fot
på endera utaf dem, men ehuru unga de voro, tycktes
de hafva någon erfarenhet eller voro eljest särdeles
skicklige att undvika hans försök. Det enda som slutligen
lyckades honom var att med en krokig gren fatta först
i den ene och sedan den andre, och på det sättet draga
ut båda till öppningen af lyan, hvarefter han, icke utan
repor af de förbittrade, lyckades binda dem med ett
stadigt streck om halsen. Så bundna fästades de vid
hvar-sin mindre trädstam, der de väsnades, hoppade, ryckte
och skreko. Jägarne stodo nu i hög grad
uppmärksamme, emedan de hvarje ögonblick borde vänta sig modrens
ditkomst, huru hon skulle dela busksnåret och komma
rytande emot dem. Men hon var för långt bort och
hade ingen aning om den plundring, som pågick i
hennes hem.
En hel timma hade förflutit sedan ungarne blifvit
bundne. Frank och Marie tröttnade att sitta på den
upphöjda soffan, så att de begärde att blifva fria från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
