Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vakthållningen, och få komma tillbaka till färjan. Men
en oförutsedd svårighet kom emellan. Afståndet till
stranden var icke obetydligt, och vägen så tät med
buskar, att man kommit långsamt fram på ditvägen. Huru
skulle det gå, då man ville föra med sig de fångna
hval-parne, och utsatte sig för faran att få en strid med det
stora vilddjuret? En björnhona som ser sina ungar i
fiendens händer! Det skulle bli lätt nog att lösa frågan,
om man ville lössläppa fångarne; men det var en tanke
som allenast Marie och Frank godkände. De andra ville
icke skänka bort hvad de en gång eröfrat.
Hvad de nu beslöto var det klokaste, fastän det
tycktes blottställa de svagaste för faran. Marie och
Frank skulle leda hvarsin unge, men, om fara uppkom,
skulle de genast släppa repet och skynda undan. Sam
gick förut, Harald slutade tåget. De yngre midtemellan.
Robert gick på sidan, och hundarne tillhöllos att
flankera tåget, helst på den sidan, som svarade mot Roberts
rekognoscering.
Det var icke utan oro som denna plan
uppgjordes af de äldre, som dervid förebrådde sig att de
tillställt en kinkig sak, dervid de yngre voro utsatte att
dela faran; men de voro redan inne i ställningen, och
kunde icke ändra sig på annat sätt än att släppa
ungarne ifrån sig — hvilket de icke ville. Med återtåget
i den ordning som här är omtalad, skyndade de till
farkosten så fort som den täta passagen tillät.
De hade emellertid icke gått många steg framåt,
förrän Harald fattade bössan och ropade åt de andra:
»pass opp!» Han hörde något prasslande i buskarne bak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
