Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försvara. Jag är ohyggligt ledsen att behöva göra dig
sorg, men jag kan inte handla på annat sätt. Du får
inte förebrå järnfilspån, att det dras till magneten,
det är så dess natur. Om jag aldrig träffat Tore,
hade detta aldrig inträffat, men jag kan inte ens
säga, att jag önskar att så vore. Mektub, det är
skrivet. Jag har bara en önskan, att det inte måtte
göra dig bitter.
Och sedan ett P. S.:
Tore vet inte att det varit något emellan oss, och
han behöver aldrig få veta det.
Åtta år är lång tid. Den reflektion, jag gör nu,
när jag läser igenom biljetten, är: Underligt att en
kvinna aldrig kan skriva ett brev utan P. S.!
*
Klockan är halv ett, och det finns praktiska detaljer
att ordna för en resa. Jag ropar på Andréen,
som sitter i sitt lilla krypin och katalogiserar
preparat. Han kommer, ljudlöst som vanligt, en smula
torr och skrynklig för att höra, vad jag vill.
– Jag skall resa bort, säger jag. Till Chartoum. Vet
du, var det ligger?
Andréen vet allt. – Det ligger vid Vita och Blå Nilens
sammanflöde.
Själv visste jag bara, att det låg någonstans i
övre Egypten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
