Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
också inte förmår absorbera mitt intresse så, att
jag glömmer observera min närmaste omgivning.
En av de bästa anordningarna här, tycker jag,
är kvällarna. Efter middagen arbetas aldrig. Sedan
middagen är avslutad, dra vi oss ut på verandan, där
vi dricka kaffe och idka, vad man skulle kunna kalla,
sällskapsliv ända till sängdags, vilket inträffar vid
tiotiden. Gigarrökning och småprat utfylla kvällen,
och om det inte skulle räcka till, ha vi alltid en
förstklassig radioapparat med televisor att tillgå för
att komma i kontakt med yttervärlden. Men i allmänhet
behöva vi aldrig ta till mekaniska nöjen. Vi ha nog
mycket att tala om. Livet är så rikt och skiftande
och våra intressen så vida, att vi aldrig behöva
sakna samtalsämnen. Och ett par minuter före tio
kommer en av boyarna med visky och soda för att på
ett sympatiskt sätt markera slutet på en behaglig dag.
Det blir lätt personlig prägel på samtalen där ute
på verandan. I allmänhet brinner endast en lykta,
ett underligt infödingsarbete, som mindre upplyser
mörkret än konstaterar det, och där vi sitta eller
halvligga i krets i våra easy-chairs, känna vi oss som
en del av det täta afrikanska nattmörkret därutanför.
I kväll sade Andréen helt plötsligt:
– Säg, Wagge, när du reste från Stockholm för,
låt se, åtta år sedan, var det ingen av oss
som egentligen visste, varför du gjorde det. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
