Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gissades hit och dit, utan att vi förstodo
orsaken. Var det bara en nyck, eller var det resultat
av lång överläggning? När vi se, hur du nu har det,
kan vi inte annat än gratulera dig till ditt val,
men för oss verkade det hemlighetsfullt: att lämna
en framtid, som erbjöd dig alla möjligheter, för att
kasta dig in på något så ovisst, som du gjorde.
Tore rökte en stund utan att svara. Till slut sade han:
– Skall jag vara fullt uppriktig, så vet jag inte
själv, varför jag reste. Det kom på mig en gång ett
oerhört starkt imperativ, som tvang mig ut i det
okända. Jag har försökt reda ut saken för mig själv,
men jag är en dålig psykolog, och jag vet inte, om
jag tar fel eller ej. Jag uppfattar det emellertid
helt enkelt som en kroppens reaktion mot själen.
Tänk dig in i min situation: när jag reste, var jag
trettio år gammal. Ända sedan jag var femton år,
hade jag levat vetenskap, bara vetenskap, inte så
att jag försummat min kropp, men jag hade hela tiden
betraktat den som ett redskap för själen och hållit
den i form bara för att ge själen, alla chanser att
kunna utföra sina intentioner och sitt arbete. Så
småningom ledsnade kroppen på att vara ett verktyg,
ett medel, och sade till, att den också ville vara
ett mål, att den var ett mål i lika hög grad som
själen själv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
