Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Andréen lät äntligen sina kloka ögon vila på mig. – Är
den människans fantasi dessutom en liten smula
konstruktiv, kan nästa steg inte gärna bli annat än en
utvidgad slutsats: en hjärna, som sitter i huvudskålen
hos en människa – och ett djur också för resten –
tjänstgör alltid som en radioapparat, som tar emot
en eventuellt elektromagnetisk strålning utifrån
och avlämnar impulser, som dirigera våra rörelser,
eventuellt också tankar, känslor och så vidare.
Det blev en tankediger paus.
– Du tycker bestämt, att det låter fantastiskt,
fortsatte Andréen. Vad är det för en strålning? frågar
du antagligen först. Det vet jag naturligtvis
ingenting om. Det kan vara en strålning av något
slag, som vi ej känna till, därför att den inte
påverkar någon annan jordisk företeelse än just
hjärnan, och i så fall kommer vi in i en mycket
svår circulus in demonstrando, när vi skall bevisa
våra påståenden. Men det kan också hända, att den
så kallade ultragammastrålningen, den kosmiska
strålningen, som vi ännu egentligen inte vet något
mera om, än att den existerar, och att den kommer
utifrån himlavalvet har något med saken att göra. Men
det blir i alla händelser en senare fråga.
En verkligt bärande invändning kan du emellertid komma med:
Om denna hemlighetsfulla kosmiska faktor kan ge impulser i
en levande hjärna, där vanliga gammastrålar inte ha någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
