Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inverkan, varför ger den då inte impulser i
robothjärnan? Där är det i stället ett helt annat slag
av strålning, som blir transformerad. Invändningen
är i själva verket så bärande, att jag bara kan säga:
Det är möjligt, att det inte går att ta ut en hjärna
och dissekera fram nerver, såsom Wagge gjort, utan
att skada de finare partierna. Radioapparaten har
blivit skadad, så att den bara tar emot på annat
våglängdsområde än den är konstruerad för. Jag
vet ju inte mycket om sådana apparater, men jag
föreställer mig, att det är möjligt att tänka sig
något ditåt. Naturligtvis är det hela fantastiskt,
men i själva verket tycker jag det är oändligt mycket
mindre fantastiskt än det faktum, att hjärnan kan
tänka och ge order om handling.
Andréen låg stilla och strök med handen över
filten. Jag hade känslan, att han ännu bara talat
ut till hälften och förberedde någonting ännu mera
uppseendeväckande, och så med ens gick det upp för mig
som i en glimt, varthän detta resonemang måste leda,
om det fördes ut till sina yttersta konsekvenser, och
tanken var så vansinnig, men samtidigt så bländande,
att jag för ett ögonblick kände en svag yrsel, det
var ungefär, som när man hastigt kommer upp på en
utsiktsplatå: man känner sig tappa fotfästet, när
jorden sjunker ned omkring en, men på samma gång har
man ett överväldigande intryck av utsikten, och den
överblick den ger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
