Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med ett så enkelt instrument som en människohjärna.
Härifrån till tanken på en universell intelligens
bakom företeelserna är steget förbluffande kort. Jag
minns, när min gamle lärare i skolan en gång talade
om atomernas energiinnehåll och möjligheterna att
genom atomspaltning nyttiggöra de energimängder,
som äro bundna där. "Det är teoretiskt möjligt",
sade han, "men jag är övertygad om, att det aldrig
skall lyckas. Det kan inte vara meningen. Vi skulle i
så fall få för stora kraftbelopp att disponera över,
och det vore lindrigt sagt farligt, det vore faktiskt
riskabelt."
Det kan inte vara meningen! Förmodligen utan att
göra klart för sig vad yttrandet innebar, hade han
där stoppat undan en gudstanke, tanken, att där i
alla fall fanns någon öververkmästare, som såg till
maskineriet i universum.
Vi andra fingo också något av denna inställning. Under
vårt arbete stötte vi då och då på en komplex
av problem, mot vilket våra egna problem ytterst
upplöste sig, och som vi ej kunde bemästra. Dolt i
detta komplex ligger naturligtvis, vad man skulle
kunna kalla "Gud".
Vår tro på denna vetenskapliga Gud är alltså inte
en religiös tro, en hjärtats tro på hans existens,
utan snarare en på rationell väg införd faktor X
i beräkningarna för att få dem att stämma.
Samtidigt har det emellertid aldrig fallit
oss in, att det skulle vara möjligt att få någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
