Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett, till dess han kom fram till väggen. Man förfaller
lätt till att använda inkorrekta uttryck, vilket
inte är bra, därför att det binder ens tankar vid
felaktiga banor. Jag stod faktiskt och tänkte: "Nu
försöker han forcera väggen", och strax därefter:
"En maskin kan inte försöka göra någonting. En maskin
kan inte vilja. Om jag inte tar mig i akt, kommer jag
att betrakta denna robot som en människa – eller
djur åtminstone – liksom resten av sällskapet
tycks göra. Men han är i alla fall bara en maskin."
Emellertid var det tydligt, att han skulle ha fortsatt
framåt, om inte väggen tagit emot. Han lyfte foten,
och när knäet tog emot väggen, pressades kroppen i en
vinkel bakåt, så han såg ut att i vilket ögonblick som
helst kunna falla baklänges. Men just i det avgörande
ögonblicket sprang han ett par snabba steg tillbaka
och stod åter upprätt.
– Den där rörelsen tillhör en annan kategori,
sade Tore, den är rent mekanisk, utan samband
med hjärnan, en ren reflex skulle man kunna
säga. Jämviktsmekanismen utlöser ett par steg i
lutningens riktning, när lutningsvinkeln överskrider
den tillåtna, så han rätar upp sig igen.
Tore gick fram och vände hans ansikte utåt mot rummet, och
promenaden fortsatte. Han tog nu kortare steg med höger fot
än med vänster och gick följaktligen i cirkel, samtidigt
med att han höjde och sänkte armarna på ett nästan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
