Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ifrån mekanismen. Vi betraktade varann, som när man
vaknar ur en dröm. Tore torkade svettpärlor från
pannan, Andréen hade lagt båda händerna på knäna
och fixerade envist orörlig en fläck på golvet
framför sig. Mac Logan lutade sig bakåt i stolen,
och jag kunde se, att han var blek, nästan grå under
solbrännan. Plötsligt reste han sig, gick bort mot
en av vattenledningsvaskarna, böjde sig över den
med ryggen mot oss och kräktes.
– Hur är det? frågade Tore. Mår du illa?
– Det är ingenting, sade Mac Logan, jag blir faktiskt
alltid obehagligt upprörd, när jag ser våra stumma
vänner i arbete, och då kan jag inte behärska mina
reflexer. Har du en cigarrett?
Mac Logans enkla handling hade den verkan, att den
förde oss tillbaka till verklighetens fasta mark igen.
*
– Vi ha nu gjort ganska många försöksserier, sade
Tore sedan han granskat protokollet och jämfört
med en del föregående, och vi äro snart i stånd att
dra vissa slutsatser. Variationsmöjligheterna för
robotens handlingar äro ju ganska inskränkta, han kan
röra armar och ben, han kan gå och vända sig och lite
till. Men intressant är, att han aldrig någonsin upprepar
dessa rörelser i en följd, som går igen. Man skulle
kunna säga, att han inte har något standardprogram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
