Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan komponerar nytt varje gång, han uppträder, och
det är likgiltigt, om vi använda samma vågfrekvens
eller variera.
– Vad drar du för slutsatser av det? frågade jag.
– Tills vidare vill jag bara säga, att detta ger
honom ett drag av oberäknelighet, som en maskin
saknar. Om han skall betraktas som maskin, är han
åtminstone ingen vanlig maskin. Han kan överraska,
och det får en maskin inte kunna. Om jag skriver:
God jul! med min skrivmaskin så får det inte bli:
Visky och soda på papperet.
– Det kan vara en viss risk, att ha oberäkneliga
maskiner i huset, sade jag. Människor äro ju också
oberäkneliga, men endast inom vissa gränser, de ha ju
sin moral; och så vidare. Men vad har en maskin? Hur
tror du, det hade gått ifall någon haft sitt huvud,
där bordet står, när han smällde till?
Tore ryckte på axlarna.
– Om du går och tittar efter huru djupt märket
i bordet blev, kan du antagligen svara själv på den
frågan. Detta är en grovarbetarrobot och utrustad
med ganska avsevärda kroppskrafter.
Men allvarligt talat, så är det ingenting att skämta med.
Nu kommer det ju aldrig på fråga, att de lämnas ensamma
med mekanismen i gång, men det hände för någon tid sedan,
när jag var ensam med dem här inne, och dörren till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
