Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man somnar på kvällen. Detta är så mycket
förargligare, som jag för min del aldrig arbetar bra,
ifall jag inte under en stor del av dygnet kan totalt
släppa tankarna på, vad jag har för händer och tänka
på likgiltiga saker. Mina idéer och resonemang bli
annars lätt ansträngda, det är som om hjärnan skulle
få kramp av spänningen. Denna historia med Tores
robotar är emellertid en så stor och betydelsefull
sak, att min vanliga självkontroll inte räcker utan
tankarna få härja fritt mera än vad som är nyttigt.
Men jag är som sagt inte ensam om det. Vi äro
alla likadana. Tore är kanske värst däran. Han
går omkring som en andligt frånvarande. De första
dagarna, jag var här, tog han i alla fall en liten
smula hänsyn till mig personligen, han kunde tala
om gamla tider och intressera sig för mina arbeten
under de senaste åren, men nu existerar jag för honom
endast i den mån jag kan bestyrka eller motbevisa hans
åsikter. Vi träffas vid måltiderna på neutral mark,
men i allmänhet äter han utan att säga ett ord, och
i allmänhet drar han sig omedelbart efteråt tillbaka
till sitt lilla kontor, som ligger i samma flygel som
laboratoriet. När man talar med honom om någonting,
som inte rör hans arbete, går det en lång stund, innan
han hinner koppla in sina tankar på det nya spåret, och
sedan släpper han det nästan omedelbart igen och försjunker
i sin vanliga tystnad. Hela hans tillstånd tyder på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
