Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
högsta andliga koncentration på ett problem, och det
är med en viss spänning, jag avvaktar, vad som så
småningom skall födas därunder.
Andréen känner jag knappt igen. Vi ha i många år
arbetat tillsammans på mitt privata laboratorium,
han har varit min personliga assistent, en idealisk
assistent för övrigt. Han har den mentalitet,
som predestinerar honom till medhjälpare. Han är
skicklig laborator och preparator, oerhört noggrann
i arbetet och mycket kunnig. Men han kan inte arbeta
självständigt på eget ansvar utan måste känna en
chef över sig för att få så mycket säkerhet, att
något blir utfört. Tore har nog rätt, när han säger,
att med självförtroende kunde han gått långt.
Och hur är han nu? Jag gnuggar mig bildlikt i ögonen
och undrar, om det är samme Andréen, som jag känt
i många år. Han är en puppa, som blivit fjäril,
den torra ökensanden, som skjuter blommor. Ombytet
av förhållanden och tillfredsställandet av hans
gamla dröm att få resa och se sig om ha skänkt honom
individualitet i hans egna ögon och ett självintresse,
som nästan kan ersätta självförtroende. Och de vida
konsekvenser, som Tores teorier föra med sig, de vidder,
de öppna för den, som tror på dem, ha berusat honom mera
än livet självt någonsin förmått. Att tro på dem ger honom
ett slags revanche på en värld, som visserligen om också
motvilligt skänkt honom vad han begärt – därför att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
