Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Du har större inflytande över honom än någon annan
människa, skall det lyckas för någon, skall det vara
för dig.
Då vände hon äntligen på huvudet och jag såg i
hennes ögon, att hon var mycket allvarlig. Det är
något underligt med Irènes ögon för resten: hur många
gånger jag än ser in i dem, glömmer jag alltid bort
att titta efter vilken färg de ha.
– Jag kan inte, sade hon. Jag är antagligen den
enda människa i världen, som inte kan föreslå honom
det. Och det av två skäl. Tror du mig, om jag säger,
att jag, sedan jag blev gift med Tore, aldrig bett
om någonting? Så är det emellertid. En sak, som man
måste be om att få, är inte värd att ha. Kan han inte
läsa i mina ögon eller på annat sätt förstå, vad det
är jag vill, då får det hellre vara. Om man måste
be om en sak för att få den, har man redan betalt
den för dyrt. Och nu vet jag, att det är inte bara
av hänsyn till Tores hälsa, som jag vill han skall
sluta, utan också därför att jag är svartsjuk på
hans arbete. Du förstår, en man som Tore får aldrig
bli bara en kvinnas man. Han har sitt verk, som han måste
göra också. Om jag skulle be honom offra sitt verk för
mig, är det troligt, att han gjorde det, men jag skulle
känna det, som om jag vore illojal, som om jag inte stred
med blanka vapen. Det är därför, att jag vet, att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
