Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ge sådana resultat, att man får böja sig i alla
fall. Och då vet jag inte, hur det skall gå. Kan du
tänka dig leva under sådana omständigheter? Kan du
tänka dig, att man skulle kunna arbeta och sätta barn
i världen och dö på en sådan tro, att man skulle kunna
glädjas över sin styrka och sörja sina sorger? Jag
kan inte tänka mig det. Naturligtvis skulle jag
inte skjuta mig, men jag skulle aldrig bli densamma
efteråt. Jag skulle tappa lusten att leva.
Insekterna runtomkring oss surrade och brummade och
gnisslade, och savannen sände upp en bedövande doft
av jord och liv. Platsen var ovanligt illa vald för
religiösa resonemang. Irènes röst sjönk ned nästan
till en viskning.
– Tänk i alla fall vad de kristna förr i tiden hade
det enkelt. För dem var Gud bara någon, som var
mycket mäktig, och som bodde rakt ovanför oss. Det
var bara avståndet, som gjorde det omöjligt för oss
att se honom. Sedan blev jorden bara en liten prick
i världsalltet och människan en ändå mindre prick,
och sedan kom vetenskapen och talade om, att vi kunde
reda oss utan honom. Men vi smugglade med honom i alla
fall, och han var bra att ha, fastän det naturligtvis
inte är samma Gud, om vi tittar efter noga, därför att vi
måste tro, trots vad vi veta och inte tack vare. Tänk om
nu Tore får rätt, vad blir det då kvar åt oss, som behöva tro?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
