Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ingenting som är värt att sparas på. Då är alltihop
bara bosch.
Naturligtvis ligger det en hel hop i vad hon säger.
*
Jag är en idiot, men min svaghet för folk, som råkat
i svårigheter, är nästan patologisk. Innan vi voro
tillbaka i bungalowen, hade jag lovat Irène att tala
med Tore. Naturligtvis utan att nämna om vårt samtal.
Men vad tjänar det till? Naturligtvis går det aldrig
att få Tore att ge efter. Då är det säkert betydligt
lättare att tala förstånd med en av hans robotar.
*
Jag öppnade dörren till laboratoriet utan buller och
steg in, men blev stående orörlig på tröskeln. Fastän
jag nu har sett Tores robotar så många gånger, att
jag borde vara härdad, verkar åsynen av dem lika
äckligt på mig som första gången, den gör mig nästan
illamående, det är kanske något slags idiosynkrasi, när
allt kommer omkring. Mitt ute på golvet stod en av dem – jag
tror det var William Shakespeare – och utförde med sina
stela glänsande metall-extremiteter något, som möjligen
kunde ha föreställt valda delar ur ett gymnastikprogram.
Just när jag fick syn på honom, hade han båda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
