Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han skakade på huvudet.
– Hur skulle jag veta någonting om den saken?
– Kanske det rentav kan åstadkomma positiv skada. – Jag
märkte, att jag nästan ordagrant använde Irènes uttryckssätt.
– Det är också möjligt.
- Har du tänkt på, att det är ett ganska stort
ansvar, du tar på dig i och med att du utför dessa
undersökningar? Hur skulle det vara, om du lämnade
dem åt sitt öde, glömde vad du gjort och återgick
till andra saker? Jag undrar, om inte det vore bäst
för alla parter, för dig, för Irène och för oss alla
andra?
Tore vände långsamt ansiktet mot mig och såg mig
rakt i ögonen.
– Ser jag ut som en lycklig människa? frågade
han. Frågan klingade dyster, men var inte dystrare än
hans ansikte, som tankearbete och grubbel satt prägel
på, med mörka ringar runt ögonen och en svävande
blick.
– Det finns ingenting, jag önskar så mycket, som
att jag aldrig givit mig in på det, jag avskyr dessa
förbannade undersökningar, och jag hatar alla robotar
i världen, om det nu är möjligt att hata maskiner.
Jag började förstå en smula.
– Du menar, att du inte kan lägga upp? För din egen skull?
– Ungefär så. Jag önskar, att jag aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
