Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efterskrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
göra just denna undersökning. En råtta, som gnager
på en brödkaka, kan göra det på två sätt. Antingen
gnager hon från periferien direkt in mot centrum,
eller också gnager hon runt kanten och nalkas centrum
efter en spirallinje. Tore skulle ha gjort på det
första sättet, jag på det senare. I längden blir
resultatet detsamma, enda skillnaden är, att man
med hans system tidigare skulle nå centrum för att
konstatera vad? – att hålet i kakan inte är någonting
att bita i kanske.
Livets gåta är ett problem så motsägelsefullt,
så ologiskt, så krokigt i uppläggningen och med så
hisnande perspektiv, att det alltid måste fascinera
människan. Finns det överhuvudtaget en lösning på
detta problem?
Det är möjligt, men det kan hända, att när vi komma
så långt, vi finna, att lösningen är så mångtydig,
att den får sin karaktär helt och hållet bestämd av,
vad vi själva lägga in i den. Vilket är ett annat
sätt att uttrycka, att det finns lika många lösningar
som lösare, eller att livet är ett problem, som måste
lösas individuellt.
Varför inte? Jag har alltid misstrott så kallade
objektiva sanningar. Dock icke med avseende på deras
sanningshalt utan med avseende på deras värde.
*
Det är en strålande vårdag i dag, lika strålande
som den dag, jag fick Tores telegram, som blev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
