Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - I. Om bonden Toste och hans hushåll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade olyckan varit med den fjärde, som hette Are; ty en
sommar, när han var nitton år, hade han gjort tvenne
grannars hustrur med barn, medan deras män voro
utomlands, och därmed villat svår oreda och mycket gyckel,
jämte stora utgifter för Toste när männen kommo hem.
Han hade blivit missmodig och människoskygg av detta
och dräpt en man, som skämtat för mycket om hans
raskhet, och därpå rymt ur landet. Det spordes att han sällat
sig till svenska handelsmän och farit österut med dem, för
att slippa möta folk som kände till hans ledsamheter; men
därefter hade ingenting hörts om honom. Åsa hade drömt
om en svart häst med blod över bogarna, och därmed
visste hon att han var död.
Två söner var därefter vad Åsa och Toste hade kvar.
Den äldre hette Odd; han var en kortvuxen man, grovt
byggd och hjulbent, stark och hårdhänt och betänksam i
sitt tal; han var tidigt med på Tostes färder och hade god
hand med skepp och vapen. Hemma blev han fort tvär,
ty det var svårt för honom att få vintrarna att gå; och
det skar sig då ofta mellan honom och Åsa. Han brukade
säga att det nu en gång var så med honom, att härsken
saltmat på skeppet smakade honom bättre än julstekar i
land; men Åsa sade sig aldrig kunna märka att han var
den som tog minst av det bästa hon satte fram. Han sov
så mycket varje dag att han ofta klagade över dålig
nattsömn; även när han tog en piga med sig i sänghalmen,
sade han, blev bättringen inte stor. Åsa tyckte illa om att
han låg med hennes pigor: de kunde lätt bli inbilska av
sådant och sturska mot sin matmor, och Odd borde hellre
gifta sig. Men Odd sade att därmed brådskade det inte:
de kvinnor han trivts bäst med hade han funnit på Irland,
och av den sorten kunde han inte gärna taga någon med
sig hem; ty då, kunde han förmoda, skulle snart både
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
