Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - I. Om bonden Toste och hans hushåll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
näbbar och klor vara i gång mellan Åsa och henne. Åsa
blev då retad och undrade om han satt där och önskade
att hon måtte dö. Odd kunde då svara att därmed finge
hon göra som hon själv tyckte bäst: han ville inte ge
henne några råd i den saken men skulle stå ut med vad
som kunde bli av.
Fast han var långsam i sitt tal, hade Åsa inte alltid lätt
att få sista ordet mot honom; och hon brukade säga att
det i sanning var hårt för henne att ha mistat tre goda
söner och fått den lämnad kvar som hon lättast kunnat
undvara.
Med Toste kom Odd bättre överens; och så snart det
blev vår och började lukta tjära kring båthus och
skeppsbryggor, brukade hans lynne bli lättare. Ibland försökte
han då till och med sätta samman visor, fast det gick
smått för honom med sådant: om hur alkfågelns vång nu
var redo att plöjas; eller om hur havets hästar nu snart
skulle bära honom till sommarlandet.
Men stort namn som skald vann han aldrig, och minst
hos traktens giftasvuxna bonddöttrar. Han sågs sällan
vända sig om när han seglade bort.
Hans broder var yngst bland alla Tostes barn och sin
moders ögonsten; han hette Orm. Han växte fort och blev
lång och skranglig, och Åsa jämrade sig mycket över hans
magra hull; så snart han inte åt en god del mera än någon
av de vuxna, trodde hon alltid att hon skulle mista
honom och sade att hans dåliga matlust skulle bli hans
fördärv. Orm tyckte om mat och klagade sällan över sin
moders omsorger om hans föda, men Toste och Odd
grumsade stundom rörande godbitar som han skulle ha. Han
hade som barn varit sjuk ett par gånger; och därefter
kunde Åsa aldrig tro att hans hälsa var god, utan var
ständigt omkring honom med ängslan och förmaningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
