- Project Runeberg -  Röde Orm / 1. Sjöfarare i västerled /
15

[MARC] Author: Frans G. Bengtsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - I. Om bonden Toste och hans hushåll

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och fick honom ibland att känna sig full av farliga
krämpor och i stort behov av helig lök, läkedomsgaldrar och
värmda lerfat, när hans svåraste ohälsa var att han
förätit sig på korngröt och fläsk.

När han började bli vuxen, blevo Åsas bekymmer flera.
Det var hennes hopp att han skulle bli en märklig man
och en hövding; och hon framhöll ofta belåtet för Toste
att han artade sig till att bli stor och stark och var så klok
i sitt tal att han i allo syntes brås på sitt möderne; men hon
var full av rädsla för all farlighet som skulle möta honom
på mäns vägar. Hon talade ofta med honom om hans
bröders olyckor och hade honom att lova att akta sig för
tjurar, vara försiktig på skepp och aldrig ligga med andra
mäns kvinnor; men utom detta fanns det så mycket
annat han kunde råka ut för, att hon inte visste sig någon
råd. När han var sexton år och skulle fara ut med de
andra, förbjöd Åsa detta, emedan han ännu vore alltför
ung och alltför ömtålig till hälsan; och när Toste då
undrade om hon allt framgent tänkte fostra honom till
kökshövding och käringhjälte, brast hon ut i sådant raseri att
Toste blev rädd och lät henne hållas och var glad att själv
komma åstad så fort han kunde.

Den hösten kommo Toste och Odd sent tillbaka och
hade förlorat så mycket manskap att de knappt hade folk
till årorna; men de voro likväl belåtna och hade mycket
att berätta. I Limerick hade förtjänsten varit liten, ty de
iriska kungarna i Munster hade nu blivit så mäktiga att
vikingarna där hade mest att göra med att försvara sig
själva; men vänner till Toste, som legat där med sina
skepp, hade frågat honom om han ville vara med på ett
försök mot en stor midsommarmarknad, som hölls i
Merioneth i Wales, på en plats där vikingar aldrig varit men
dit man nu kunde komma med hjälp av ett par säkra vägvisare,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 21:30:22 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rodeorm/1/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free